Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
axlarna och bröstet och böjde sig mumlande framåt
eller föllo på knä. Barnen apade efter de äldre
och bådo andäktigt, så snart man såg på dem.
Den gyllene ikonostasen strålade af små ljus, som på
alla sidor omgåfvo de stora, guldomslingrade
vaxljusen, med ljus var likaledes kronan fullsatt, och
den frivilliga kören uppstämde glada sånger, där
bölande basröster blandade sig med gälla diskanter.
Nechljudof gick fram i kyrkan. I midten stod
aristokratien, — en godsägare med hustru och son,
kretsdomaren, telegrafisten, köpmannen i höga
stöflar, byåldermannen med medalj och till höger
om koret, bakom godsägarfrun, Matrjona Pavlovna
i glänsande lilafärgad klädning och hvit schal och
Katjuscha, hvitklädd, med blått skärp och en röd
rosett i det svarta håret.
Allt var festligt, högtidligt, vackert och gladt,
— prästen i sin ljusa silfverkåpa med guldkorsen,
klockaren och diakonen i sina guld- och
silverglänsande dräkter, de högtidsklädda sångarne med
sitt af olja glänsande hår, sångernas glada
omkväden, de blomstersmyckade, trearmade
ljusstakarna, som prästerna välsignande sträckte mot
församlingen under de oupphörligt upprepade ropen
af »Kristus är uppstånden! Kristus är uppstånden!»
Allt var vackert, men vackrast var Katjuscha i
sin hvita klädning och sitt blåa skärp, med den
röda rosetten i det svarta håret och de af
hänryckning strålande ögonen.
Nechljudof kände, att hon såg honom, utan
att se sig om. Han märkte det, då han gick tätt
förbi henne fram till altaret. Han hade ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
