- Project Runeberg -  Uppståndelse / I /
99

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortfara att lefva muntert och käckt. Alltså fanns
det endast ett medel, — att icke tänka på hela
saken. Och därom bemödade han sig också.

Det lif, i hvilket han inträdde, nya orter,
kamraterna, kriget, hjälpte honom härvidlag. Och
ju längre han lefde, desto mera glömde han, och
slutligen hade han verkligen glömt alltsammans.

Endast en gång då han efter kriget for till
fastrarna i hopp att träffa Katjuscha och fick veta,
att hon icke längre var där, utan att hon kort
efter hans afresa lämnat dem för att föda ett barn
någonstädes och, som fastrarna hört, gått helt och
hållet förlorad, kände han ett styng i hjärtat.
Enligt tiden kunde det barn, som hon födt, vara
hans barn, men kanske också att det icke var det.
Fastrarna sade, att hon förde ett dåligt lif och
var en liderlig varelse, alldeles som hennes mor
varit, och till detta omdöme lånade han ett villigt
öra, därför att det på sätt och vis urskuldade
honom. I början ämnade han likväl söka upp
henne och barnet, men just därför att han i djupet
af sitt hjärta alltför mycket plågades af och blygdes
vid tanken härpå, ansträngde han sig icke
tillräckligt i sina efterforskningar, och sedan glömde
han på nytt sin synd och upphörde att tänka
på den.

Men så påminde denna sällsamma slump honom
plötsligt åter om allt och kräfde af honom, att han
skulle erkänna sin hjärtlöshet, grymhet och
lumpenhet, hvilket gjort det möjligt för honom att
lefva lugnt i dessa tio år med en sådan synd på
samvetet. Dock ännu var han långt ifrån ett
dylikt erkännande, ännu fruktade han blott, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:40:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppstand/1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free