Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
125
stölden af pengarna och ringen, utan att ringen
blifvit skänkt åt henne. Då sedan talet föll på
hennes delaktighet i förgiftningen, sade hennes
värme försvarare köpmannen, att hon måste
förklaras oskyldig, ty hon hade ingen orsak att
förgifta honom. Och ordföranden åter sade, att man
omöjligt kunde förklara henne oskyldig, eftersom
hon själf erkänt, att hon gifvit honom pulvret.
»Ja, men hon trodde, att det var opium,»
sade köpmannen.
»Hon kunde också taga lifvet af honom med
opium,» invände öfversten, som tyckte om
afvikelser från ämnet och började berätta om, hur
hans svågers hustru blifvit förgiftad af opium och
skulle ha dött, om icke doktorn funnits så nära
till hands och åtgärder i tid hunnit vidtagas.
Öfversten berättade hela denna historia på ett så
gripande, själfsäkert sätt och med en sådan
värdighet, att ingen kom sig för med att afbryta
honom. Endast bokhållaren som blifvit smittad
af exemplet, djärfdes afbryta honom, för att också
berätta sin historia.
»Det är somliga, som bli så vana,» började
han, »att de kunna taga fyrtio droppar, och jag
har en släkting ...»
Men öfversten lät icke afbryta sig, utan
fortsatte att skildra följderna af opiatets verkan på
hans svågers hustru.
»Klockan går redan på fem, mina herrar,»
sade en af jurymännen.
»Alltså, mina herrar,» vände sig ordföranden
till samtliga, »förklara vi henne skyldig, fast utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
