Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
155
till Rom, taga i tu med taflan igen. Han kom
ihåg sina tvifvel om sin talang.. . Nå, det var
detsamma, blott han kunde andas fritt. Först
till Konstantinopel, sedan till Rom, bara så fort
som möjligt långt från allt, hvad jurydomstolar
heter. Och så arrangera den där saken med
advokaten.
Och plötsligt uppdök för hans inbillning med
ovanlig liflighet bilden af fången med de svarta
vindande ögonen. Hvad hon grät vid de sista
orden! Han tryckte häftigt den utrökta cigarretten
ner i askkoppen för att släcka den, tände en ny
och började gå fram och tillbaka i rummet. Och
de ögonblick han tillbragt tillsammans med henne
började träda fram för honom, det ena efter det
andra. Han mindes det sista mötet med henne,
den lidelse, som då behärskat honom, och den
känsla af sviken längtan han sedan erfarit. Han
mindes den hvita klädningen med det blåa bandet,
mindes midnattsmässan. »Jag älskade henne,
älskade henne uppriktigt med en god och ren
kärlek den natten, älskade henne redan förut, och
hur älskade jag henne icke, då jag första gången
var hos fastrarna och skref på min afhandling!»
Och han mindes sig själf, sådan han var då.
Det kom som en fläkt af all den tidens friskhet,
ungdom och lefnadslust, och han kände sig
plågsamt sorgsen till mods.
Skillnaden mellan honom, sådan han var då,
och sådan han var nu, var ofantlig, lika stor, om
icke större än skillnaden mellan Katjuscha ’
kyrkan och den kvinna, de dömt på förmiddagen.
Då var han en käck och fri man, för hvilken oänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
