Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35 - 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE. 197
säger, blifvit bedragen af honom, och nu vill han
gifta sig med henne.»
»A, det är icke möjligt?»
»Han sade det själf. . . Och med ett slags
underlig sinnesrörelse.»
»Ja, det är något onormalt hos nutidens
ungdom.»
»Han är icke så vidare ung.»
»Men å, far lille, hvad han tråkat ut mig,
er prisade Ivaschenkof. Det är obegripligt, hur
han själf står ut, — han talar och talar ideligen.»
»Man måste helt enkelt taga och afbryta dem,
annars bli de riktiga obstruktionister . . .»
36.
Från prokuratorn begaf sig Nechljudof direkt
till ransakningshäktet. Men det visade sig, att
där icke fanns någon Katerina Maslof, och
upp-syningsmannen förklarade, att hon måste vara i
det gamla transportfängelset. Nechljudof gick dit.
Där var verkligen Katerina Maslof att finna.
Från ransakningshäktet till det gamla
fängelset var mycket lång väg, och Nechljudof kom först
fram mot aftonen. Han ville gå genom porten till
den väldiga dystra byggnaden, men skiltvakten
släppte icke fram honom, utan ringde endast. Vid
ringningen kom fångvaktaren ut. Nechljudof
visade sitt tillståndsbevis, men fångvaktaren sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
