Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
199
med friseradt hår, sjukligt utseende och blå skuggor
under de matta ögonen. Men vid åsynen af en
ung herre i fin öfverrock blef hon genast mildare
stämd. »Var så god och stig in. Hvad är det
som önskas?»
»Jag skulle vilja träffa en af fångarna i
fängelset. Jag har tillstånd af prokuratorn.»
»Ja, jag vet icke, pappa är icke hemma. Men
var så god och stig in,» bjöd hon honom åter in
i den lilla tamburen. »Det är bäst att vända er
till assistenten, han är ju på kontoret, — tala
med honom. Hvad är ert namn?»
»Tack så mycket,» sade Nechljudof, utan att
besvara hennes fråga, och gick.
Dörren hade knappt hunnit slutas efter
honom, förrän man åter hörde de glada lifliga
tonerna, som lika litet passade till platsen, där de
fram bragtes, som till det sjukliga utseendet hos
flickan, som så envist höll på att lära sig dem.
På gården mötte Nechljudof en ung officer med
utstående, svärtade mustascher och frågade honom
efter uppsyningsmanuens assistent. Det var
assistenten själf. Han tog tillståndsbeviset, såg på
det och sade, att på ett pass till
ransakningshäk-tet kunde han icke ge tillståud att slippa in här.
Dessutom var det för sent. Ville han icke vara
snäll och komma igen i morgon?
»I morgon klockan tio är det tillåtet att träffa
alla, och då är uppsyningsmannen själf hemma;
kom då, så kan ni få tala med henne i allmänna
samtalsrummet, eller om uppsyningsmannen
tilllåter, å kontoret.»
Då Nechljudof alltså icke kunde få något sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
