- Project Runeberg -  Studier öfver Verbalabstrakterna i nutida svenska /
121

(1908) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VERBALABSTRAKTERNA

12 I

som åtminstone de osammansatta lånorden i regeln
för den allmänna språkkänslan äro fullt ensartade med rent
svenska ord, liksom de också mestadels af språkforskaren
föras till kategorier (företrädesvis neutrala a-stammar), som
af ålder varit välbekanta och rikt representerade i de
nordiska språken.

Under sådana omständigheter bör man ej lägga alltför
stor vikt därvid, att den »städade» prosan ännu bannlyser
ett flertal af dessa korta verbalabstrakter. För dem, liksom
för andra inhemska talspråksord, kan efter hand beredas
inträde också i högtidligare stilarter, i den mån deras
betydelse det tillåter. Men angeläget är, att enhvar, som
nitälskar för enkelt, folkligt och inhemskt språkbruk,
tillvaratager, nyttjar och förökar ord af detta slag, så att han också
i sin skrift låter dem, så ofta som möjligt, träda i stället för
de oviga afledningarna på -ande (-ende), -(n)ing, -an, -else.
Och naturligtvis bör detta sträfvande ledas af takt och smak,
så att icke ett ovist nit kommer att vålla mera skada än gagn.

De nu ifrågavarande neutrala verbalabstrakterna torde
väl något befordras i sin uppkomst genom vissa förleder
i sammansatta substantiv och adjektiv. I orden ringklocka,
ringledning är förleden ring- tydligen tagen från verbet ringa
(ringklocka = klocka att ringa med); i önskvärd är förleden
lånad från verbet önska; spar-bank, -kassa hafva sin förled
från verbet spara. Men i dessa och dylika ssgr är förleden,
som formellt öfverensstämmer med verbets infinitivstam
(utan ändeisen -a), använd ss. ett verbalabstraktum; med
önskvärd kan man jämföra önskansvärd (om ock detta är
sällsynt), ömkansvärd o. d., med sparkassa kan jämföras
bespa-rings-medel, -jond o. d. Om ssgr med »verb som förleder» talar
Tamm, Sammansatta ord i nutida svenskan
(Skr. utg. af K. Hum. Vetensk. Samh. i Upps. VII. i; Upps.
1900), s. 149 f. Här anföras ytterligare några exempel på
ssgr af detta slag (utom de hos Tamm upptagna):

flyt-docka, rif-järn, sitt-bad, -plats, skär-bräde, sof-vagn,
mm, mält-kar, rit-bok, virk-mönster, -nål, par er-plåt,
laxer-pulver, spatser-tur, böj-muskel, lyft-kran, sänk-verk, vänd-skifva.
Exemplen kunna lätt ökas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbalabs/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free