Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling fästa på duken den flyktiga företeelse, som mest
anslagit honom; ty flyktigt är själsuttryeket i
människans anlete; flyktiga äro ljus- och färgspelen, som
äro själsuttrycken i landskapet, och de komma
måhända aldrig tillbaka precist så som konstnären i
det ögonblicket ser dem och helst vill hafva dem.
Däraf, säger Lange, denna glans, denna friskhet,
den kraftiga smak hos etyden, som kännaren skattar
långt högre än det mest omsorgsfulla utförande. I
jämförelse härmed är atelierarbetet på den egentliga
målningen blott en uppkokning af maten. Genom
atelierarbetet vinner framställningen i jämnhet, i
allsidig utarbetning, så att den kan serveras som en
färdig rätt för den stora allmänheten och blifva till
prydnad för hemmet. Då kan också enligt
kokkonstens regler tillsättas en eller annan ny ingrediens*
för att höja smaken och göra den mer pikant — men
hvad hjälper allt detta? Saften och kraften fördunsta
likväl så lätt. Det är, som Kierkegaard påpekat, en
psykologisk lag, att man omöjligen kan återupptaga
sina omedelbara intryck af fenomenen, utan att de
förlora därpå i friskhet och kraft.
Hvad landskaps- och äfven genremålningen
vidkommer, tvingas man från en sådan förutsättning
till den slutsats, att det vore bäst, om konstnären
besparade sig atelierarbetet och läte det bero vid
etyderna. Etyderna äro ur denna synpunkt de
egentliga konstverken och atelierarbetet, hvarunder de
första, de lifligaste intrycken gå förlorade, blefve
öf-verflödigt, ja skadligt.
Det låter sig icke neka, att denna slutsats är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
