Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I min föregående föreläsning påpekade jag med
några ord den stora vikt, som frågan om hvad tiden
är och hvad rummet är måste äga för filosofien.
Å ena sidan står den vanliga och äfven af
materialisterna hyllade åsikten, att tiden och rummet
äro absoluta verkligheter; det vill med andra ord
säga, att tiden skulle finnas till, äfven om alla
väsenden, som lefva i tiden, vore försvunna, och att
rummet, världsrymden, skulle finnas till, äfven om
alla ting, som finnas i rummet, vore försvunna, från
världskloten själfva ända till den sista försvinnande
varelsen, som lefver å något af dessa klot.
Antag, att samtliga dessa världskroppar med å
dem lefvande väsen i ett visst ögonblick
tillintetgjordes, så skulle enligt denna uppfattning tidens
flod rinna så som hon alltid runnit, oberoende af
deras tillvaro eller icke tillvaro. Visserligen skulle
ingen varelse mer mäta tidens lopp, ej heller skulle
någon möjlighet för en sådan mätning återstå, sedan
de himmelska ljusen, medelst hvilkas gång vi
uträkna tidens lopp, slocknat. Men tiden skulle likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
