Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolka allt i dem, som kunde såra deras religiösa och
sedliga känslor; och den stora skaran af tanklöst
troende gjorde likaledes hvad hon i alla tider gjort:
hon kunde visserligen häpna, när hon hörde, att
samme Zeus, som vakade öfver mänskliga löftens
helgd och straffade löftesbrytare och menedare, själf
kunde begå mened, men häpnaden upplöste sig i
den tanken, alt här förelåge djupa mysterier, hvari
det icke tillkomme människans inskränkta förstånd
att forska, och ur hvilka inga mönsterbilder för
människornas gärningar vore att söka.
För att belysa, huru mängden kunde bibehålla
sin vördnad för gudarne å ena sidan och sin
aktning för de sedliga föreställningarna å den andra,
anför Constant i sitt verk »Du polythéisme romain»
ett ganska godt exempel. Han anmärker nämligen,
att enligt den grekiska folktron intogo gudarne samma
ställning till sedelagen som konungarne göra det till
rättslagen. Mången konung har begått förbrytelser
mot de lagar, som han har att värna och
upprätthålla och för hvilka han är berättigad och förpliktad
att utkräfva lydnad af alla andra. Alexander den
store hade till exempel mördat sin vän Klitus, men
var icke dess mindre berättigad och förpliktad att i
det macedoniska lägret döma till döden en krigare,
som hade mördat en af sina kamrater. En
domare kan känna med sig själf, att han icke är
rättfärdig inför den lag, i enlighet med hvilken han har
att döma andra; men han fullgör dock en helig
skyldighet, då han samvetsgrant dömer efter denna
lags bokstaf och ande. Så har man också att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
