- Project Runeberg -  Världens herre /
392

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 392 -

gapad som en kuriositet. Jag förde därför ett
indraget och slutet liv med mina böcker, mitt piano och min
målareattiralj. Jag visste knappt att jag vuxit upp till
jungfru, och min faders antydningar, att jag borde
tänka på att gifta mig, stötte jag ej allenast med köld ifrån
mig, utan uppfyllde mig tillika med en obestämd
fruktan. Jag hade lärt av mina böcker att i alla mindre
nationers samhällsliv man måste älska en man för att
evigt tillhöra honom. Och ännu kände jag icke något
av kärlek, jag visste ej vad kärlek var.

Med vem skulle jag för resten gifta mig? Bland alla
unga män av vårt folk, som min fader föreställde mig,
fanns ingen som jag icke betraktade med motvilja.
Judarne innehava i Algier en bedrövlig ställning, och till
större delen genom deras egen skuld. De tänka endast
på penningar och vinst. De bedraga fransmännen
såväl som de infödde, och bliva föraktade av bådadera.
En man av detta folk, kunde jag så mycket mindre
älska, som kristet blod flöt i mina ådror. Men om jag
nu ock hade älskat en av edra landsmän, en av de
herrar, som dagligen sågo upp till mitt Fönster? Då skulle
jag bliva olycklig och handlat dåraktigt. En sådan man
kunde aldrig gifta si<j med mig. Och om han gjorde
det, så var det endast för att jag var rik och emedan
min rikedom i hans landsmäns ögon till en del
utplånade denna skam för honom. Jag insåg att en kristen,
som gifte sig med mig, måste förakta sig själv, och en
sådan man kunde jag icke älska. Jag stod sålunda
alldeles ensam i världen och väntade med ängslan på
den stund då min far skulle kraftigare påyrka mitt
giftermål. Kabylernas anfall gjorde slut på mitt
bekymmer. Skall jag säga till min lycka eller olycka?

Dessa upplysningar Albert härigenom fick, voro
honom nya och överraskande. Han fann hos denna flicka
mera, vida mera än han hade väntat. Tillfället hade
fört honom tillsammans med ett av dessa sällsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free