- Project Runeberg -  Världens herre /
400

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 400 -

O, jag tackar er, jag tackar er ur djupet av min själ
Ni lär mig, att jag är mera värd än jag trott. Ack,
min herre, hittills högaktade jag och älskade er som
min räddare. Men ni har gjort mera, än någon annan
man. jag ärar er, jag beundrar er. Ni är en gud, ni
är ett ideal!

Själv föll hon därpå till den knäfallandes fötter.
Albert sprang upp för att upplyfta henne. Men hon
prässade med varm beundran sina läppar mot hans
hand länge och innerligt. Han kände varma tårar
flyta över handen. Slutligen slet han sig lös, förvirrad,
rörd, gripen, och skyndade sig till hästarna.

Sex dagar voro förrunna. Albert tycktes ej ha
funnit den riktiga vägen. Planlöst, utan att veta, vilken
väg han borde taga, irrade han med sin följeslagerska
genom öknen. Deras livsmedel voro slut, ehuru de på
de senaste dagarna endast ätit så mycket, att de
kunde uppehålla livet. Hästarna voro trötta, Albert själv
kände sig försvagad. Endast Judith tycktes vara sig
lik; kvinnor kunna uthärda mera, än män.

Som Albert lovat, hade han bemödat sig, att låta
Judith glömma, det han en gång felat, Hans
uppförande mot henne var som en vasalls mot sin
drottning, i högsta grad underdånigt, artigt, och fullt av
högaktning. Och alltmer fann han att Judith
förtjänade en sådan hyllning. Han hade ej trott att en
sådan kvinna kunde existera. Hon förenade de
själsegenskaper som han beundrade och ärade hos sin
moder, djup känsla, ett odlat vett och behag, med en
skönhet världen ännu aldrig visat honom. Albert
visste ej ännu själv, att han älskade henne, men han
älskade henne redan uppriktigt och sant. Och Judith
var å sin sida så brydd, så retande förvirrad över hans
hyllning. Hon emottog den emedan hon fruktade, att
stöta honom tillbaka, att misshaga honom. Men han
borde kunnat märka, att hon vida mer bemödade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free