- Project Runeberg -  Världens herre /
444

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Muley

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 444 -

svällande, retande. Ej underligt att fruntimren från
Bagirmi voro de mest eftersökta på de turkiska
slavmarknaderna.

Albert skred stolt och liknöjd genom raderna av
negrinnor, som nyfikna och förvånade stirrade
på den vite mannen, tills tjänarna öppnade för honom
en stor dörr och han inträdde i en rymlig säl.

Omgiven av sitt rikes stordigniteter och präster, satt
sultan av Basrirmi festligt smyckad på sin tron, som
en orientalisk härskare.

Albert ansåg bäst, att icke visa alltför stor
undergivenhet. Han lade armarna i kors och bugade sig.
Därpå stannade han mitt i salen.

Men sultanen reste sig, kom till honom och
omfamnade honom. Det var en ståtlig, till och med vacker
karl. Men Muley måtte hava haft rätt. Hans
anletsdrag förrådde grymhet.

- Var välkommen, främling! sade han. Allah
sänrfer dier till oss. Var välkommen!

Därpå förde han den unge fransmannen till en stol
bredvid tronen och nu begynte en lång och omständig
förhandling, varav Albert snart fann, att Muley i alla
avseenden sagt honom sanning. En präst uppläste
profetian, vari tydligt stod, att en mäktig sultan av
Bagirmi, genom förräderi skulle bliva berövad sin ende
son, men att en djärv främling skulle ge honörn sonen
tillbaka. Det var tydligt att ingen annan än Albert
kunde vara denne främling, och sultanen fordrade med
en bestämdhet, som ej tålde någon motsägelse, att
Al-bsert genast skulle bereda sig på att gå till Bidduma*s
för att befria och återföra hans son.

Albert hade under denna förhandling tillfälle nog
att övertvga sig om, att ingen motsägelse gagnade till
något. Han insåg tydligt, att hans färd till Bidduma’s
skulle bliva vida farligare och lånsft mindre ärofull än
själva hans resa till kabylerna. Men om ej något un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free