Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De hellenistiska monarkiernas konsolidering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE HELLENISTISKA MONARKIERNAS KONSOLIDERING.
357
Ptolemaios I.
(Guldstater.)
Demetrios Poliorketes.
(Tetradrachm ön.)
Demetrios Poliorketes.
(Förstoradt myntporträtt.)
312 f. Kr. Staten sörjde för den egyptiska kyrkans finansiella säkerhet och genom
privilegier äfven för hennes jordbesittning, men förbehöll sig öfverinseendet öfver
densamma; kyrkans präster fingo karaktär af statstjenare. Med all hängifvenhet för
religion och kyrka förstod den kloke Ptolemaios att behärska och hafva i sin hand
Egyptens prästerskap och kyrka, och hans efterföljare visade sig uppskatta och följa
hans exempel. Om mer än 600 år senare Constantin den Store vann herraväldet
öfver den kristna kyrkan därigenom, att han gick den till mötes och själf infogade
sig i densamma, så är Ptolemaios’ förhållande och vunna resultat gentemot den
egyptiska kyrkan någonting constantinskt.
Så inrättade sig Ptolemaios, Seleukos, Antiochos och Lysimachos i sina riken,
och i Makedonien höll sig Antipatros’ son Kassandros. Af Antigonos’ område hade
det grekiska tillfallit hans son Demetrios Poliorketes, men denne var herre öfver en
betydande flotta och kunde i egenskap af sjökonung bjuda och befalla på Cypern,
på Egeiska hafvet och i Mindre Asiens och Phoinikiens kuststäder, såsom i Ephesos,
i Sidon och i Tyros. Snart vann han äfven Kilikien. Visserligen hade efter slaget
vid Ipsos äfven Athen affallit och förklarat sig neutralt, och efter Athens affall hade
Boiotien och Phokis följt exemplet. I Athen hade Lachares kommit till
envålds-makt, men nu kom det till borgerligt krig, och Lachares’ motståndare anhöllo om
Demetrios’ hjälp. Han belägrade Athen, Ptolemaios’ flotta försökte fåfängt att
undsätta staden. I belägringens nöd lät Lachares nedsmälta tempelskatterna, ja till och
med Parthenos’ gyllene klädnad, men slutligen öppnade man portarne för Demetrios
294. Härmed hade Demetrios än en gång blifvit Athens herre. Han återställde
demokratien, men inlade en besättning i Athen. Denna Antigonidernas ockupation
räckte i 66 år, till år 228 f. Kr. Demetrios kvarlemnade i Athen sin son såsom
ståthållare. Denne hette Antigonos med tillnamnet Gonatas efter födelseorten Gonoi i
Thessalien. I besittningen af Grekland bibehöll sig Antigonos Gonatas äfven efter
sin faders fall 285 f. Kr., och när han blef konung öfver Makedonien, förenade han
med den makedoniska kronan herraväldet öfver Grekland.
Emellertid hade Makedoniens konung Kassandros aflidit år 297, och efter honom
följde i regeringen hans unga söner. Kassandros’ änka, Thessalonike, en dotter af
Filip, skötte förmynderskapet på ett sådant sätt, att Demetrios besatte äfven
Makedonien. Alltså blef Demetrios Poliorketes konung i Makedonien samma år, som
gifvit Athen i hans våld, och således följde Antigonos’ ättling såsom efterträdare
Antipatros’ son och sonsöner. När Demetrios gjorde ansatser att belägra Athen, hade
visserligen Ptolemaios förbundit sig med Seleukos och Lysimachos för att hindra
Demetrios från att återupprätta sin forna maktställning, och Demetrios hade lidit
betydande förluster i öster, i det att Lysimachos hade fråntagit honom Ephesos,
Seleukos Kilikien och Ptolemaios de feniciska städerna och Cypern, men i besittning
af Makedonien och Grekland hade han ändock åter blifvit en af de mäktigaste
här-skarne i sin tid. Året därpå underkufvade han ånyo Boiotien, och här blef
Hierony-mos från Kardia, Eumenes’ gamle vän, insatt såsom ståthållare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
