- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
75

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frankiska riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Frankisk krigare från den karolingiska tiden.

Rekonstruktion efter den gimbelska vapensamlingen.


er-rahman drog alltså in i riket år 732 med väldig härsmakt, besegrade Eudo och drog
än vidare under mord och brand. I denna nöd underordnade sig Eudo rikshofmästaren
Karl, som uppbjöd alla rikets krafter. Afgörandet egde rum i närheten af Poitiers
den 25 oktober 732. Morerna framstormade med dödsförakt, med studsade tillbaka som
från en »mur af järn». Dagen afgjordes af »de norra folken». Abd er-rahman stupade i
stridstumultet. De kristnes glädje och jubel var stort, och likaså var bytet rikt.
Segern vid Poitiers räddade Västerlandets kultur och frihet; liksom i Östern var nu
äfven i Västern en damm uppförd mot islams framträngande. Den, som utförde den härliga
bragden, var icke frankernas konung, utan rikshofmästaren. En annan följd af slaget
var den närmare föreningen mellan germaner och romaner i rikets inre delar. Ännu
en gång ville morerna försöka vapenlyckan och gynnades därvid af de inre slitningarne
i Aquitanien efter Eudos död. Redan hade de trängt fram längs Rhône, då
Karl upphann dem och dref dem tillbaka till Narbonne, där de utsattes för en hård
belägring. En saracensk undsättninghär blef tillintetgjord, men man lyckades ej
betvinga fiendens högkvarter. Därigenom blef det frankiska herraväldet i Provence
och Aquitanien svagt, om icke rent af illusoriskt. Det var därför ej att undra på,
att saracenerna år 738 ännu en gång stormade fram, ehuru ånyo utan framgång.
Kort därpå, år 741, dog Karl i en febersjukdom. Han var en af den äldre germanska
historiens mest betydande hjältegestalter, stor i råd och dåd och grundläggare
af den karolingiska monarkien. Han skyddade Västerlandet mot islam, men tillbakavisade
de andliges anspråk och lät kyrkan tjena statens syften. Det frankiska
rikets historia begynte tillika blifva Västerlandets.

Karl hade i lifstiden delat riket mellan sina båda äkta söner. Karlman (741–747)
erhöll Austrasien med besittningarne öster om Rhen, Pippin Neustrien och Burgund.
På alla håll utbröto resningar: i Aquitanien, Alemannien, Bayern och Sachsen.
Germanerna blefvo visserligen kufvade, men aquitanierna undveko klokt hvarje
afgörande. Äfven i det inre var ställningen hotande. I hvarje fall ansågo bröderna
det för bäst att år 743 besätta den länge lediga tronen med en skuggkonung. Det
var Childerich III (–751). Plötsligt nedlade Karlman makten, utan att man känner
orsakerna till detta steg. Han begaf sig till Rom och anlade munkkåpan. Sina
sista år tillbragte han i Monte Cassino. En dylik världsförsakelse låg i tidsandan
och hade utgått från irerna. Pippin härskade nu ensam öfver frankerna. Han var
lika seg och outtröttlig som fadern, men mindre snillrik och krigisk, mera beräknande
och mera anlagd för kyrklig politik och juridiska spetsfundigheter. Med stor
klokhet förstod han att skjuta Merovingerna åt sidan. Han hade bud hos påfven,
som fällde det utslaget, att det vore bättre, att den också kallades konung, som
innehade makten. Därpå sammanträdde en riksförsamling i Soissons, som afsatte
Childerich och upphöjde Pippin på tronen. Beröfvad sitt pannsmycke, måste den siste
Merovingen gå i kloster. Den mest ansedde inom det andliga ståndet, Bonifatius,
invigde med biträde af biskopar den nye konungen genom smörjelse. Det skedde
i öfverensstämmelse med Gamla Testamentets föreskrifter, som genom kyrkan vunnit
insteg i Västerlandet.

Det nya konungadömets begynnelse visade sig mycket löftesrik. Pippin intog flere
saracenska städer, slog de trotsiga saksarne, och kröntes och utnämndes till patricier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free