Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Fredrik Barbarossa och Henrik VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TYSKA KONUNGARNES IMPERIUM INTILL 1197.
185
som förvaltades genom de med immunitet privilegierade herrarnes ämbetsmän. Dessa
kallades fogdar. När de tillika utöfvade den högsta domsrätten, hade de safnma
ställning som grefvarne. Genom förvärfvande af grefskap och fögderier stega/många
af stormännen till en hög maktställning, och äfveii hertigarne, ja till och med konung-
arne funno det fördelaktigt att förvärfva län af kyrkor och kloster eller fögderiet
inom deras immunitetsområde. Med den noggrannare utbildning af länsrättens begrepp
och lagar, som redan under det 12:te århundradet blef ett föremål för vetenskaplig
verksamhet, blef nu under Fredrik I den uppfattningen fullt genomförd, att de
stormän, som icke hade sitt hufvudämbete eller sitt hufvudområde som län direkt
af konungen, utan af en kunglig vasall, icke kunde jräknas bland riksfurstarne.
På det sättet uppstod ett nytt slags ämbetsmannaadel inom riket. Det gamla furste-
ståndet hade sin grund
i förvaltningsorganisa-
tionen, det nya i läns-
rätten. De gamla äm-
betstitlarne grefve,
markgrefve och hertig
afg jorde icke längre
innehafvarens ställning
i riket. Mecl hvar och
en af dessa titlar eller
§tan sådan titel kunde
numera en man inne-
hafva flere eller färre be-
sittningar och höghets-
rättigheter. Menafgöran-
de för hans ställning
som riksfurste var, hu-
ruvida han omedelbart
af konungen mottagit
en förläning med doms-
rätt. Ställningen inom
länsorganisationen var
bestämmande för ställ-
ningen i riket, men
furstarnes befogenheter
voro icke beroende af
titeln, utan af det antal
besittningar och hög-
hetsrättigheter, som de
under olika titlar för-
enade i sin hand. Hit-
Porträttbyst af kejsar Fredrik I
(Barbarossa) i Käppenberg.
tills hade benämningen
principes, utan stränga-
re åtskillnad använd
omväxlande med mag-
nates, majores, optima-
tes och andra uttryck,
tjeiiat att beteckna alla
dem, som utöfvade
grefliga rättigheter in-
om ett område. Men
efter 1180 .användes
beteckningen principes
endast för 16 världs-
liga furstar, nämligen
de nio hertigarne af
Bayern, Schwaben,
Sachsen, Lothringen,
Brabant, Kärnten,
Böhmen, Österrike och
Steier, de bägge pfalz-
grefvarne vid Rhen
och af Sachsen, mark-
grefvarne af Branden-
burg, Meissen och
Lausitz, landtgrefvarne
af Timringen och gref-
varne af Anhalt. Det-
samma var förhållan-
det med hertigarne af
Burgund och Flandern,
hvilkas hufvudland
hörde till Frankrike. Härtill kommo ännu några furstar, som för sina personer
erhållit denna utmärkelse utan att innehafva något större rikslän, och snart möta
oss formliga upphöjelser i riksfursteståndet. Genom dessa upphöjelser minska-
des missförhållandet mellan de andliga och världsliga furstarnes antal, som omkr.
1180* var mycket stort, i det att alla biskopar räknade sig som andliga furstar med
undantag af sju, nämligen de förut uppräknade sex och biskopen af Kammin, som
direkt lydde under påfven. Man kan icke uppvisa, hvad Fredrik åtgjort för denna
nya ordning, säkert är, att den genomfördes på hans tid. Redan från år 1184 känna
vi upphöjelsen af en grefve i riksfursteståndet.
För det tredje erhöll under kejsar Fredrik riddarståndet en fast ordning och blef ett
slutet helt i motsats till borgare och bönder. Från denna tid kunde blott den blifva
riddare, som var af riUderlig härkomst. Riddareståndet omgafs af en viss glans, som
fördunklade olikheterna inom ståndet och stundom till och med bristen på full friboren-
het och förenade alla grupper med hvarandra till ett slutet stånd, tack vare likhet i sed
Världshistoria H. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
