- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
199

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. England

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE NORMANDISKA OCH ROMANSKA STATSBILDNINGARNE.
199
togo län af honom (enligt uppgift lära 60000 riddargods hafva upptecknats), voro
skyldiga att göra honom krigstjenst. De stora vasallerna voro skyldiga att fördela
sina län mellan riddare, ur hvilkas krets de hade att uppställa det bestämda antalet
tjenstpliktiga. Men då ingen af de store innehade att sammanhängande område, var
länet fördeladt på flere, ända till tjugu olika grefskap. Dessa anordningar vidtogos
af Wilhelm I i samråd med den från den angelsaksiska tiden härstammande försam-
lingen af stormän (witan, egl. vise), och under hans efterträdare (Wilhelm II f 1100,
Henrik I f 1135 och Stefan f 1154) icke blott bibehölls denna, anordning, utan
utbildades än vidare. En räkningekammare (scaccarium eller »exchequer») reglerade
konungens inkomster och utgifter.
Resedomare, som i många afseenden
erinra om Karolingernas missi domi-
nici, kontrollerade rättskipningens
handhafvande och tillika konungens
gods och inkomster. Tre gånger om
året måste stormännen infinna sig vid
konungens hof - påsk, pingst och
jul. Deras öfverläggningar voro af
stor betydelse för konungens beslut,
men äfven för hans myndighet öfver
dem. På mångfaldigt sätt visa sig
alltså midt under tidens ridderliga
sträfvanden, som särskildt omhulda-
des af normanderna, begynnelserna
till en modern statsförvaltning, men
de blefvo ofta korsade genom rid-
darnes obändiga sinnelag, som
endast hade den egna fördelen i sikte.
Pliktkänslan fördunklades lätt, och
begreppet fosterland saknades visser-
ligen icke, men var heller icke för-
härskande.
Tronen besattes liksom i Tysk-
land och Frankrike genom en för-
ening af arfsrätt och valrätt. Vid
konung Henrik I:s död (1135) hade
det uppstått en häftig strid om tron-
följden mellan två partier. Det ena,
som företrädesvis stödde sig på den
redan då mäktiga staden London,
upphöjde Stefan, konung Henriks
systerson, medan det andra slöt sig
till Mathilda, Henriks dotter. Sedan
hennes förste gemål, den tyske kejsaren Henrik V, aflidit hade hon förmält sig med
grefve Gottfrid af Anjou, som med anledning af ginstplantan på hjälmen fick till-
namnet Plantagenet (planta genista). Nu följde ett långvarigt krig, som fördes med
stor grymhet, och landet fick så mycket mera erfara, hvilken välsignelse de norman-
diska konungarnes fasta styrelse dock varit för detsamma. Slutligen enade man sig
om att erkänna Stefan som konung och Henrik Plantagenet, Mathildas son, som hans
efterträdare.
Henrik Plantagenet (1154-1189) var i kraft af denna öfverenskommelse arfvinge
till England och Normandie, liksom han genom sin fader och sin gemål var
arfvinge till den öfriga västra hälften af Frankrike från Normandies gräns till Gascogne.
För de franska besittningarne var Henrik vasall under Frankrikes konung, men i
verkligheten framstod han bland Västerlandets furstar som den mäktige, den där för-
enade England och västra Frankrike till en stat. Henrik II var hvarken normand eller
angelsaksare. Hans moder tillhörde den tid, då normander och angelsaksare
Konung Edgar af England.
Miniatyr ur en angelsaksisk handskrift från det
10:de århundradet i British Museum i London.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free