- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
315

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Kultur och kyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KULTUR OCH KYRKA.
315
sättning utgjordes af artes liberales i motsats till handtverkarnes artes illiberales. Det
vetenskapliga intresset var utbredt inom vidsträckta kretsar i det 12:te århundradet.
Tusentals människor underkastade sig mödorna och farorna af uppehåll i främmande
land för att hos en berömd lärare blifva införda i Aristoteles’ verk eller Justiniani
lagböcker och slutligen i filosofiens och teologiens hemligheter. Man studerade icke
för att förbereda sig för ett bestämdt kall - åtminstone var detta icke regel -, utan
för att studera. Man började med den latinska grammatiken och läsningen af några
ställen ur latinska poeter och prosaister, gick så öfver med mestadels rätt klena
kunskaper till studiet af logik och andra filosofiska discipliner, sedan till medicinska
och juridiska och slutligen teologiska studier. Allt detta studerades endast af några
få. Allt efter lärarens per-
sonliga studier idkades vid
den ena skolan företrädesvis
humanistiska, vid den andra
filosofiska studier. Medicin-
ska studier idkades endast
på några platser, såsom Sa-
lerno och Montpellier, och
den romerska rätten studera-
des företrädesvis vid Italiens
skolor, som mera hade karak-
tär af fackskolor. I Tyskland,
England och särskildt i Frank-
rike och Burgund bildade
sig en krets af lärde, söm
hade till sitt lefvebröd att
undervisa, liksom lärarverk-
samheten på några ställen i
Italien hade bibehållit sig
sedan den romerska tiden. I
det 12:te århundradet ökades
skolornas och lärjungarnes
antal. Norra Frankrike blef
hufvudsätet för denna lärda
verksamhet. Gerbert gjorde
Reims, hans lärjunge Fulbert
Chartres och dennes lärjunge
Berengar (1088) Tours och
sedan Paris till säte för en
berömd skola. Italienaren
Lanfranc undervisade i Pavia
i romersk rätt. Han öpp-
nade sedan en skola i Nor-
mandie och detta ännu som
lekman. Han ingick sedan i
klostret Bec och utvecklade dess skola till en mycket besökt medelpunkt för lärda studier,
tills Wilhelm Eröfraren 1070 upphöjde honom till ärkebiskop af Canterbury. Hans
efterträdare Anselm, ärkebiskop af Canterbury 1093-1109, var likaledes en italienare,
som med berömmelse hade undervisat i franska skolor. Lanfranc och Anselm äro
lysande exempel på den framgång, som vandrande scholarer kunde hafva. De flesta hade
en bekymmersam tillvaro, till och med så framstående scholarer som Abelard. Efter att
hafva besökt olika skolor kom han vid 23 års ålder till Paris för att höra den berömde
filosofen Vilhelm de Champeaux. Snart kände han sig öfverlägsen mästaren och
grundade en skola i Melun. Han öfvervann alla hinder, som hans förbittrade lärare
lade i hans väg, och hade stor framgång i Melun, senare i Corbey och slutligen i
själfva Paris. Abelard var lekman. Han ingick ett legitimt äktenskap med sin älskade,
Heloise, och drog sig först då tillbaka i ett kloster, sedan han blifvit stympad af
Allegorisk framställning af de sju fria konsterna.
Miniatyr ur Hortus deliciarum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free