Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 3. Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser IV. - Israels äldsta historia. - Egypten intill Sesonkis I. - Fornarabien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BABYLONIEN OCH ASSYRIEN. - ISRAELS ÄLDSTA HISTORIA. - EGYPTEN. - FORNARABIEN. 25
flere efter Josias död (608) företagna omarbetningar. Under fångenskapen uppstodo
sedan (efter 573) ytterligare nya lagar och gudstjenstordningar, som bruka samman-
fattas under namnet »Prästkodex», inom hvilken man åter kan urskilja den s. k »Helig-
hetslagen», vissa samlingar, som behandla kultens historia, äfvensom en del senare
tillägg. Prästkodex antages vara afslutad omkring ar 500 f. Kr. Dessutom kan
man tydligt urskilja spåren af ytterligare två omarbetningar af alla de nämnda
skrifterna. Förmodligen redan under exilen eller strax efter denna synas alla de
sedan 600-talet föreliggande »historiska källorna», de till »Hexateuken» hörande
äfvensom Konunga-, Domare- och Samuels-böckerna, hafva blifvit sammanfattade och
vid behof kompletterade på ett sätt, som öfverensstämde med Deuteronomium i inne-
håll och anda, - en litterär verksamhet, som man gissningsvis plägar tillskrifva
en enda person, den s. k. »Deuteronomisten». Slutligen förmodar man, att en slut-
redaktör, som måste hafva lefvat före ar 333 f. Kr., inarbetat verkets öfriga
beståndsdelar i den dittils själfständigt existerande Prästkodex i egenskap af
»grundskrift». Därmed var ett litterärt minnesmärke skapadt, hvars enhetlighet sedan
icke sattes i fråga af vare sig judar eller kristna under nära 2,000 ar. I vara dagar
veta vi, att den ar en konstprodukt, tillkommen i syfte att gifva den efterexiliska
lagen karaktären af en ursprunglig »ökenlagstiftning» och att med utelemnande af alla
detaljer, som kunde tyda på senare ursprung, meddela en Israels historia alltifrån
världens skapelse, som kunde lämpa sig som förhistoria till denna sinaitiska lag-
stiftning - med dess »flyttande tabernakel» och dess »vandrande läger». Om man
tager i betraktande, att under Deuteronomistens och slutredaktörens arbete allt flere
delar af de ursprungliga krönikeartade eller i annalistisk form affattade primärkällorna
måste hafva gått förlorade och blifvit ersatta med senare legender, sa förstår man lätt,
att där icke kan finnas mycket historiskt källmaterial kvar. Hvad som föreligger för
oss i den gammaltestamentliga kanon utgöres icke, likasom t. ex. de assyriska
konungarnes inskrifter, af rent historiska uppteckningar, som författats i afsikt att till
eftervärlden öfverbringa upplysningar om politiska tilldragelser, utan det ar tendens-
skrifter af religiöst och juridiskt innehåll.
Betrakta vi nu från denna synpunkt den israelitiska historiens äldsta skede, kan
det icke förvåna oss, att det icke finnes några användbara rester af ett kronologiskt
system i de inhemska kullorna. Den traditionella uppfattningen af folkets upp-
komst står eller faller med H. Zimmerns. ofvannämnda snillrika hypotes, enligt
hvilken hebreerna skulle v^ra identiska med de på Tell-el-Amarnataflorna omnämnda
Habiri, ett af nomader eller halfnomader bestående folk, som då för tiden hotade
Jerusalem. Enligt denna hypotes skulle de i Palestina bosatta Amurru, »amoriterna»,
(se ofvan sid. 10), sa småningom hafva undanträngts af eller uppblandats med
några närbesläktade, alltså likaledes kananeiska eller »hebreiska», stammar. Genom
sammanslutningar af sådana stammar skulle först och främst Israels folk och sanno-
likt äfven dess närmaste grannar, ammoniterna, moabiterna och edomiterna, hafva upp-
kommit. Från Amarnatiden anda till Ahabs tid finnes det icke något i kronologiskt
hänseende tillförlitligt inhemskt källmaterial för detta folks historia. De källor, som
kunna göra anspråk på trovärdighet, sträcka sig på sin höjd tillbaka till konunga-
tiden. Hvad som hänför sig till en äldre tid måste man sannolikt till stor del
förvisa till sagans, särskildt hjältesagans, område, ehuru det visserligen icke kan
förnekas, att det i denna sagöväfnad framträder åtskilliga knutpunkter, i hvilka
man kan hafva rätt att se en historisk kärna. Man har äfven, när det gäller denna
aflägsna tid, försökt påvisa främmande källor, som skulle belysa de inhemska.
Sa har t. ex. »uttåget ur Egypten» under Moses sedan länge sammanställts med den
ofvan omtalade Hyksosperioden. Att detta ar en historisk omöjlighet, framgår emel-
lertid redan af det faktum, att »Israels folk» helt enkelt icke kan antagas hafva existerat
före Amarna-tiden, om man icke vill alldeles uppoffra den tilltalande Zimmernska
Habiri-hypotesen. Men väl ar det möjligt, att det i denna bibliska berättelse kan
hafva lefvat kvar ett minne af vissa nomadsvärmars vandringar under Hyksostiden,
hvarom de egyptiska källorna antydningsvis meddela ett och annat. Något liknande gäller
nog äfven om traditionerna från den s. k. domaretiden, berättelserna om en Jefta i Gilead
och en Gideon i Manasse, af hvilka man kan sluta, att smärre grupper af nomader
Världshistoria TIL 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
