Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den egyptiska kulturen i Mellersta riket och Nya riket. - Den äldsta kananeiska kulturen. - Den s. k. Amarnatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EGYPTISKA KULTUREN I MELLERSTA O. NYA RIKET. - DEN ÄLDSTA KANANEISKA KULTUREN.
85
Såsom babyloniska gengåfvor lära vi känna stycken af lapislazuli, hvilobäddar,
tronstolar och fotapallar af dyrbart trä och inlagda med elfenben och guld, vid tillfälle
äfven ett för den babyloniske konungens blifvande svärdotter bestämdt halssmycke,
besatt med dyrbara stenar. Men framför allt förekomma stridsvagnar och hästar,
hvilka särskildt högt värderades af egypterna, då de ej producerades i deras land. Landet
Kanaan spelar under namnet Kinahhu i dessa babyloniska bref två gånger en viss
roll. I en af sina skrifvelser klagar Burna-burias öfver att hans köpmän i detta
under egyptisk öfverhöghet stående land blifvit öfverfallna och utplundrade, och
fordrar de skyldiges bestraffning. I ett annat bref påminner samme härskare farao
om sin faders, den babyloniske konungen Kuri-galsus, lojala uppträdande, då han en
gång afböjde ett förbund med kananeerna. Som de intressantaste dokumenten i hela
korrespondensen torde man emellertid kunna anse sju bref från Abdi-hlba, ståthållare
i Jerusalem, till den egyptiske konungen. Dessa skildra i vältaliga ordalag habiristam-
marnes vilda framfart, de syssla alltså med de plundrande nomader eller halfnomader,
som vi torde hafva an-
ledning att identificera
med hebreerna, de
senare israeliterna. På
följande sätt börjar ett
sådant aktstycke, for
närvarande förvaradt
i Berlins museum:
»Till konungen, min
herre, din tjenare Ab-
di-hlba. Till min herre
konungens fötter ned-
faller jag sju och åter
sju gånger. Hvad har
jag gjort mot min herre
konungen? Man har
förtalat mig hos min
herre konungen (och
sagt): Abdi-hlba har
öfvat förräderi mot
Men se, mig har hvar-
ken min fader eller
min moder insatt här,
utan konungens starka
arm har låtit mig in-
träda i mitt fäderne-
hus. Hvarför skulle
jag då blifva förrädare
mot min konung! Sa
länge min herre ko-
nungen lefver, skall jag
säga till min herre
konungens tjenste-
män: Hvarför gynnen
I habirifolket och för-
orätten de inhemska
prefekterna?» Den
stora fara, för hvilken
Abdi-hlba i fortsätt-
Hettitisk relif från Bogasköi
, . , (Mindre Asien). . «..-,,. o
konungen, Sin herre. Fem marscherande krigare med spetsiga hufvudbonader. ningen af Sitt bref Sa-
som trogen länsfurste
vill varna farao, framträder tydligt i brefvets slut: »Alla prefekter gå under, och min
herre konungen skall snart icke längre hafva några prefekter. Sa ina då ko-
nungen rikta sin uppmärksamhet på furstarne, och må min herre konungen skicka
trupper! Konungens område ar icke längre hans eget, habiri ödelägga hela konungens
område. Endast om trupper redan i ar stå till förfogande, kan området bevaras
åt konungen, min herre, men finnas inga trupper till förfogande, sa går min herre
konungens område förloradt. Sa (skrifver) Abdi-hlba, din tjenare, till min herre konungens
tafvelskrifvare: Säg min herre tydligt och klart, att hela min herre konungens om-
råde går förloradt!»
Af både politisk betydelse och språkligt intresse äro slutligen äfven Tusrattas,
konungens af Mitanni, bref, som äro ställda dels till Amenofis III, dels till dennes
gemål Ti och dels till Amenofis IV, och affattade på babylonisk kilskrift. Nio sådana
skrifvelser äro affattade uteslutande på babyloniska, på en tionde tafla däremot ar
blott en inledning om sju rader skrifven på detta sprak, men allt det öfriga, mer an
500 rader, affattadt på Mitannilandets eget språk. Sedan ännu några dokument dykt
upp på detta sprak, öppnades för språkforskaren en första utsikt öfver ett nytt fält.
Äfven Mitannis kultur var alltså till den grad beroende af Babyloniens, att de lärde
där i landet begagnade sig af den babyloniska skriften och använde den för att
därmed uttrycka sitt eget språk, på samma gång §om de, likasom Amurrus semiter,
betjenade sig af babyloniskan såsom diplomatiskt sprak. Och ej nog därmed! Ännu
ett språk har man påträffat i de likaledes från Tell-el-Amarna härstammande kilskrifts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
