Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den israelitiska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
s. k. »förbundsboken» (Exod.: 21-23), hvilkens bestämmelser af allt att döma härstamma
från det tidigaste skedet af den israelitiska bosättningen. Till ungefär samma tid kan
man måhända också hänföra de båda »dekalogerna», den s. k. rituella dekalogen
(Exod.: 34) och den väl något yngre vanliga dekalogen (Exod.: 20).
Den israelitiska historieskrifningen har uppstått ur korta, krönikeartade uppteck-
ningar, af hvilka de äldsta likaledes icke kunna följas längre tillbaka an till konunga-
tiden. Ovanliga tilldragelser i Stammarnes och familjernas historia, segrar öfver
främmande folk (såsom filistéerna) och uppror i rikets inre voro de märkliga händelser,
som ansågos värda att antecknas. Därjämte lades tydligen särskild vikt vid det, som
hände den regerande härskaren och hans hofstat, och talrika meddelanden härom,
efter hvad det vill synas oförfalskade, finnas bevarade. Men just den religiösa tendens,
som likt en röd tråd går igenom hela Gamla Testamentet, har vid de ursprungliga
krönikeartade anteckningarnes sammanställande och närmare utarbetande i de s. k.
»historiska böckerna» spelat in till den grad, att de, såsom redan förut anmärkts,
endast med den yttersta försiktighet kunna användas vid sidan af de samlida och
äldre upplysningarne i kilskriftsurkunderna. För hvarje årtionde lossna allt flere stenar
ur den förmenta historiska byggnaden och störta ned såsom alltför löst infogade i
densamma. De förbleknade minnena af den nomadstam, som hebreerna ärade som
sina förfäder, uppfriskades, sedan de blifvit bofasta, med ständigt nya inslag och om-
diktades till högstämda poetiska berättelser. Folkfantasien likställde de kananeiska
furstarne, deras framträdande och seder, med de invandrade hebreiska Stammarnes
ärevördiga förfäder och deras sedvänjor och bruk. Äfven s. k. »bygräl» torde tillfälligtvis
hafva riktat den muntliga traditionen med nytt material. Därjämte ar det tydligt, att under
den långa tid, som förgick, medan dessa berättelser först muntligt fortplantades och
sedan småningom nedskrefvos, ett mäktigt inflytande från den babyloniska sago-
världen gjorde sig gällande. Härigenom erhöllo icke blott de nyssnämnda elnologiska
sammanställningarna ny näring. Äfven de mångenstädes i Gamla Testamentet synliga
försöken till en etymologisk-etiologisk tydning, böra, om ej gamla märken svika, återgå
till den skolmässiga förklaring af språkliga föreleelser, som sedan århundraden var
inhemsk i Babylonien. Omisskännligen finnes ett samband mellan berättelserna om
urfäderna och kilskriftsurkundernas traditioner, hvilka omstufvades efter hebreiska
åskådningssätt och tankevanor och på samma gång sannolikt genomsyrades med
föreställningar från den urgamla sagovärld, i hvilken de olika stammarne lefvat
alltsedan nomadlifvets dagar. Som direkta utflöden af denna sagovärld kan man
betrakta åtskilliga fabler med motiv från djur- och växtvärlden. Äfven sådana hjälte-
gestalter som en Moses eller Josua, en Gideon, Simson eller Samuel, eller de äre-
vördiga stamfäderna Abraham, Isak och Jakob lefde i egenskap af gudsmän kvar i
folkets starka inbillning eller ock skapades de af folkfantasien, som behöfde dem
som medelpunkter i en fint spunnen väfnad af hundratals på olika sätt hopflätade
trådar.
Tydligast framträder de religiösa sagornas främmande ursprung, ehuru de trots
sin höga Balder likväl i sin föreliggande gestalt äro helt och hållet anpassade efter
Jahvekulten. Utom den Starkt afbleknade Jonassagan och den senare Esterlegenden
ar det hufvudsakligen myterna om Babels torn, syndafloden, världens skapelse och
paradiset (hvilka delvis föreligga i flere parallellberättelser), som här komma i fråga.
Visserligen har man hittills icke på babylonisk mark kunnat upptäcka någon legend
motsvarande tornbyggnadsberättelsen, ja, dess uppkomst där ar af inre orsaker
högst osannolik. Äfven paradislegenden, hvari människorna förklaras förlustiga det
eviga lifvet, påminner endast mycket aflägset om den ofvan beskrifna Adapamyten,
och berättelsen om syndafallet ar, sådan den nu föreligger, begriplig endast på väst-
semitisk mark. Däremot äro parallellerna med den babyloniska skapelsehistorien
och syndaflodsberättelsen alltför omisskännliga, för att man skulle kunna hålla isär
dem och de hebreiska versionerna.
Enstaka delar af dessa myter och legender återkomma i israeliternas viktigaste
och förnämsta litteraturart, profetlitteraturen, som tryckt sin egendomliga prägel på
hebreernas heliga skrifter. Det sammanhänger med profetismens vasen (se nedan),
att profeterna först i sin svärmiska hänförelse gåfvo ett muntligt uttryck åt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
