- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
167

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. De fyra första kaliferna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE FYRA FÖRSTA KALIFERNA.

167

Omarmoskeen i Jerusalem.

Efter fotografi af Bonfils i Beirut.

Följande morgon, då kalifen infann sig i moskeen för att leda morgonbönen tillfogade
honom persern för att hämnas ett par dolkstyng, hvaraf ett var dödligt. På döds-
bädden sökte Omar finna en lämplig efterträdare, som skulle kunna uppehålla och
fortsätta hans verk. Han utsåg Abd er-rahmän ibn Auf, en af profetens äldsta vänner,
men denne ryggade tillbaka för det ansvar han därigenom skulle ikläda sig. Att
utse en annan i hans ställe kunde Omar icke besluta sig för. Han kallade i stället
till sin dödsbädd utom Abd er-rahmän fyra andra bepröfvade vänner nämligen profetens
bägge magar Ali och Otmän jämte Subeir och Saad ibn abi Wakkäs och uppdrog
åt dem att inom tre dagar välja en ny härskare. Som sjätte man skulle Talha, som
då var borta från Medina, inträda i valkollegiet, såvida han komme tillbaka i rätt
tid. Sedan Omar träffat dessa anordningar, dog han den 23 november 644.
De utsedda elektorernas val föll på den obetydligaste bland dem själfva, Otmän ibn
Affian af huset Omajja. Sedan man sa länge känt trycket af Örnars fasta hand,
önskade man väl nu få mera fria tyglar. Men denna förhoppning sveks snart, visser-
ligen icke genom kalifens eget åtgörande, men genom hans släkts, under hvars inflytande
han helt och hållet stod. Omajjaderna voro besläktade med Häschimiderna, profetens
släkt, men de hade före islams uppkomst varit dem vida öfverlägsna i makt och
anseende. Deras kloke ledare Abu Sufjän hade under åratal varit själen i koreischi-
ternas motstånd mot profeten. Efter Mekkas fall flyttade de till största delen öfver
till Medina, hvarest profeten visade sig mycket tillmötesgående mot dem. Redan
under Abu Bekr och Omar hade Abu Sufjäns son Jesld och efter hans död hans
broder Moäwija ofta framträdt. Med Otmän kommo Omajjaderna till makten, ty hans
myndighet blef egentligen släktens. Sin kusin Merwän gjorde han till chef för
ärendena i Medina, och alla viktiga ståthållareämbeten öfverlemnade han åt sina
anförvanter. Genom denna nya dynasti sågo profetens gamla följeslagare sin förut
innehafda ställning hotad.- Sedan de förgäfves sökt draga kalifen undan hans släkts
inflytande, vände de sig därför mot honom. I Medina hade Otmän snart blott ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free