Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Arierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARIERNA.
327
Lejonjakt. Hettitisk relief från Saktjegözii.
Originalet i Königl. Museum i Rerlin.
1400) och Amenofis IV (omkr. 1350) förde med samtida konungar i de västasiatiska
staterna och med sina vasaller i Syrien, innehåller en mängd namn af arisk prägel.
Tell el-Amarna-taflorna uppvisa sålunda rent iraniska namn såsom Artatama, Artasuvara,
Sutarna och Dusratta, hvarjämte vi i Hetarikets urkunder finna såsom beskyddare
af fördragen gudarne Mithra, Varuna och Indra samt tvillinggudarne, här kallade
Nasatya, med hvilka man torde böra jämföra Indernas Asvin. Vi hafva sålunda
otvifvelaktigt bevis på, att en arisk dynasti härskat i Mitanniriket. Deras konungars
stamträd kunna vi redan nu följa tillbaka tre generationer från Dusratta (omkr.
1400) till Saussata. Alltså hafva arierna omkring ar 1500, men måhända redan långt
tidigare, grundat ett välde med betydande makt i nordvästra Mesopotamien. De
måste redan vid denna tidpunkt hafva passerat Iran. Sålunda torde det vara nödvändigt
att förlägga ariernas inträngande i Iran till tiden mellan åren 1800 och 1600. Förmod-
ligen hafva redan något tidigare andra ariska stammar begifvit sig till Indusdalen,
där vi sedan skola möta dem såsom Vedafolket. Härmed har man vunnit en viktig
hållpunkt för den vediska tidens kronologi: de ariska indernas historia kan tydligen
icke sträcka sig sa långt tillbaka som till det femte årtusendet, först vid ar 2000
torde ariernas invandring i Indien hafva egt rum.
Att sambandet mellan iranier och inder egt bestånd intill en relativt sen tid,
framgår af den vidtgående öfverensstämmelsen i språk och sed, i religion och kultur lik-
som i litteraturens stilistiska och metriska former. Ett enhetligt ariskt urfolk ar ingen
hypotes såsom det indogermanska urfolket utan en historiskt påvisbar storhet. Att
inder och iranier i sin senare utveckling hafva i både kulturellt och andligt afseende
aflägsnat sig långt från hvarandra, förklaras närmast ur de grundväsentligt olika
naturliga lifsbetingelserna, som särskildt för den indiska kulturen fingo djupt ingri-
pande verkningar. Därjämte har den motsatta riktning, som den religiösa utvecklingen tog
hos de båda folken, blifvit afgörande. I sjuttonde århundradet rådde fortfarande en vidtgå-
ende språklig och religiös öfverensstämmelse mellan arierna. Mitannis gudar äro samma
gestalter som de vediska indernas förnämsta gudar. Ur folkreligionen har på bada
områdena en spekulativ religion utvecklats, men medan den indiska utvecklingen
utmynnar i spekulationen öfver offrets vasen och innebörd och i brahmanismens teo-
logi och mystik, för Zarathustras reform till en i etiskt hänseende fast reglerad, prak-
tiskt och socialt definierad religion.
Skilsmässan mellan inderna och iranierna ledde till denna motsatta utveckling,
som trots de gemensamma anlagen grundlade afgörande olikheter inom kulturen,
inom hela det andliga lifvet, och i synnerhet inom religionen. Ur det gemensamma
anlaget till spekulativ världsbetraktelse och förmågan af abstrakta föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
