Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11 Karl V på höjden af makt. Hans fall. Uppgörelsen mellan de tyska partierna sinsemellan. 1547–1555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL V PÅ HÖJDEN AF MAKT. HANS FALL. 1547 -1555.
399
evangeliske, utan den skulle ju äfven
ensam motsvarat kejsarens så ofta
afgifna löften att, såsom han ännu
hösten 1547 på just denna riksdag
- hvilken redan den l september
hade öppnats i den då af väpnade
skaror fyllda riksstaden - hade
klargjort sin vilja, bringa den reli-
giösa söndringen »till snabbt slut
och uppgörelse». Emellertid gaf mot-
ståndet från Bayerns och de andliga
#e)cue(tac
/ wne eö bet: Aefc
0iort Albert / tmm l^ltgeit
Äetd) / bi? $ö 2fuf ttag bef
getmttten Coitdtj gel>altett
nwbcn fol/auff b
riksständernas sida, hvilka redan ^rtift^ugfpurg/beft XV, mmi/irtt M-D. XL VIII.
viH rilrcHo cfpnc Knrion framctällt riho.. ** -** *"’ . . . . .^ _.’ _w x^.1&*+*+ /«^*4*«S v«/*«4 #t*x
3*v publtciett twttb er<5ffttet/ rnnb t>o» gc^
mcincn ©tmbctt angcnommctr.
Chri/to
vid riksdagens början framställt obe-
härskade kraf på användandet af
hänsynlösa våldsåtgärder till den
gamla kyrkans förmån, kejsaren en
välkommen anledning att framlägga
sin verkliga mening, i det han för-
klarade, att lagen egde gällande kraft
endast för protestanterna; de öfriga
ständerna skulle framgent som hit-
tills rätta sig efter »de allmänne-
liga kristliga kyrkornas» föreskrifter.
Den falska förespeglingen hade re-
dan satt frukt. Genom den hade
nämligen den godtrogne och kort-
synte kurfursten af Brandenburg
vunnits för planen och lånat sig till
att medverka vid dess utförande.
Jämte den klenmodige pfalzgrefven
hade Joakim II på riksdagen måst
förelägga kejsaren utkastet till inte-
rimsförordningen, för att det skulle
se ut, som om impulsen därtill öfver
hufvud kommit från evangelisk sida.
En evangelisk teolog, Joakims hof-
predikant, den karaktärslöse Johan
Agricola von Eisleben, hade också
i själfva verket tillkallats som med-
hjälpare vid utarbetandet. För öfrigt var hans andel vid affattningen af interimsförord-
ningen nästan lika med noll. Hans namn var ju endast afsedt att fördölja katolska
författares verk. Det hufvudsakliga arbetet har utförts af Julius von Pflug, hvilken för ej
länge sedan med protestantiska vapens hjälp insatts i sitt biskopsdöme Naumburg, som
så länge förhållits honom af Johan Fredrik. Af humanistisk bildning och karaktär, intog
han en försonlig, medlande ställning. Men vid sidan af honom hafva några teologer varit
verksamma - däribland två spanjorer -, hvilka just icke voro benägna för några
eftergifter. Dessa katolska författare hafva gifvit interimsförordningen dess karaktär.
Knappast hade det ok, hvarunder de evangeliske skulle böja sin nacke, kunnat vara
hårdare. Med afseende på läran, hvarutinnan Pflugs utkast nästan genomgående
visat benägenhet att så långt som möjligt gå protestanterna till mötes, blefvo dessa
spår af hänsynstagande visserligen ingalunda öfverallt utplånade. Men spanjorerna
hade dragit försorg om att i de viktigaste dogmerna med skärpa formulera de speci-
fikt katolska synpunkterna; så i fråga om läran om rättfärdiggörelsen och uppfatt-
ningen af kyrkans väsen. Den som godkände dessa punkter uppgaf därmed sin
evangeliska tro. Han måste äfven på nytt underkasta sig påfve och biskopar, och
ånyo reste sig kring honom de murar, som Luther i sin skrift An den Adel hade
Cum Gratia er friudcgio,
Titelblad till det på riksdagen i
Augsburg offentliggjorda interim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
