Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
andra fientliga trupper, t. ex. hertigens af Liineburg. Den 5 (15) november erhöll Wal-
lenstein underrättelsen, att Gustaf Adolf brutit upp från Naumburg och marscherade
mot Leipzig. Genast kallades Pappenheim tillbaka. Han förlorade också ej ett ögonblick
och lyckades inträffa på valplatsen i början af slaget - hvilket icke längre kunde und-
vikas - just när han betydligt kunde förstärka Wallensteins högra tlygel. På slätten
sydväst om den lilla staden Liitzen utbredde sig de båda härarne i en mycket enkel upp-
ställning. De närmade sig nära nog front mot front; endast Pappenheim kunde på
vänstra flygeln göra en liten kringgående rörelse. Han insåg också detta men blef
redan under de första attackerna dödligt sårad och måste bäras från valplatsen.
Den nya taktik, som Gustat Adolf skapat och som - hvilket han redan visat vid
Breitenfeld, - bestod i en upplösning af de stora infanterimassorna, har också i
detta slag bragt
mången öfverrask-
ning för Wallen-
steins trupper, hvil-
kas fältrop var »Je-
sus Maria». Så spe-
lade särskildt den
anordningen en vik-
tig roll, att lands-
vägsdikena höllos
besatta af spridda
skyttehopar, hvil-
kas välriktade eld
i väsentlig grad för-
svårade anstorman-
det ät regementena,
hvilka marscherade
fram i sju till elfva
led. Striden fort-
sattes till kl. 2
e. m., utan att den
ena eller andra si-
dan dittills vunnit
någon betydande
framgång. Konung-
en, som oförtrött-
ligt eldat de sina,
begaf sig till sin
högra flygel och
förde den öfver di-
kena till ett anfall,
som skulle hafva
kunnat blifva myc-
ket farligt för kato-
likerna, enär Wal-
lenstein saknade re-
serv, om icke ko-
nungens död med-
fört ett oväntadt af-
bräck. Gustaf Adolfs
närsynthet vållade,
att han red för nära
fram mot fiendens
linie, så att han
träffades i armen
af en muskötkula.
De få personerna i
hans närmaste om-
gifning kunde icke
nog hastigt föra
honom ur eldlinien;
en trupp fientliga
ryttare sprängde
fram och högg in
på honom med
blanka vapen. Hur
det lyckats sven-
skarne att få i sitt
våld konungens döda kropp, är omöjligt att afgöra. Denna omständighet var och
är orsaken till att man anser ett lönnmord hafva vållat konungens död. Man har väl
som gärningsman utpekat hertig Frans Albrekt von Liineburg själf, i hvilkens armar
konungen utandades sin sista suck. Äfven pågen Leubelfings berättelse, hvilken
uppgaf sig med sin egen kropp hafva skyddat sin konungs lik, ger ingen tydlig
bild af det inträffade. Till och med de illa anskrifna kapucinerna anklagades längre
fram som vållande till kättarfurstens död.
Slaget rasade vidare, tills den inbrytande dimman omöjliggjorde dess fortsättande.
Bernhard af Weimar och general von Kniphausen öfvertogo kommandot i den stu-
pades ställe och höllo med yttersta ansträngning ut på slagfältet, hvilket till sist vid
nattens inbrott utrymdes af Wallenstein och hans här. Han ville icke utan skäl sätta
en enda man vidare på spel, ty han behöfde sin härs fulla styrka. Ett afgörande slag
var Liitzen ej, men denne ende mans död, hvars häpnadsväckande segerlopp så
plötsligt för alltid stäckts, förändrade med ens det politiska läget Europa.
Svenske rikskanslern Axel Oxenstierna.
Kopparstick af W. J. Delff efter Mierevelt 1624.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
