Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILIP Ii:S SISTA REGERINGSÅR.
593
fosterlandsförrädiska planer gaf ligan sin medverkan. Det gällde ju visserligen
närmast att krossa Henrik IV.
Men denne visade sig ännu alltjämt vara ligans trupper öfverlägsen. Han slog
dem vid Arques och i synnerhet vid Ivry (den 14 mars 1590) och började på nytt
belägringen af Paris. Ligan räddades endast därigenom, att Filip II tvang sin general
Alexander Farnese mot dennes vilja att ännu en gång begifva sig från Nederlanden,
hvilket land var på god väg att underkufvas, och, liksom för kort tid sedan mot
England, nu i stället vända sig mot Frankrike.
Därigenom hejdades visserligen Henrik IV två gånger i sitt segerlopp. Men
härunder hade den gynnsamma tidpunkten för spanjorerna i Nederlanden försvunnit.
Filip II:s orimliga världseröfringspolilik hade till den grad splittrat och öfveransträngt
Spaniens kraftresurser, att alla hans planer
just därigenom, den ena till följd af den
andra, måste gå till spillo.
Under det Alexander af Parma var nöd-
sakad föra sina tappra skaror till Rouens
och Paris’ undsättning, begagnade den unge
Moritz af Nassau, Wilhelms af Oranien
son, sedan han genom sorgfälliga mate-
matiska och krigsvetenskapliga studier för-
beredt sig, med snabb beslutsamhet hans
frånvaro till sin fördel, i det han från för-
lustbringande försvar öfvergick till fram-
gångsrikt angrepp. En äkta nederländsk
karaktär, i sitt uppträdande ännu mera
tillbakadragen än sin fader, Wilhelm »den
Tyste», men fylld af glödande lidelse, hvil-
ken likväl stod i en kall och hänsynslös
slughets tjenst, förde han kriget med ma-
tematiskt fin beräkning och med tillhjälp
af en då för tiden exempellös ingeniörs-
konst. Han återvann inom tre år alla de
norra provinserna, ånyo fördubblande de
Förenade staternas område, som oerhördt
smält samman. Alexander af Parma såg
däremot till följd af sin kunglige morbroders
förvållande sitt lifsverk gå till spillo. Ett
tragiskt öde drabbade denne förträfflige stats-
man och general i likhet med den olycks-
bringande drömmaren Filips alla fram-
stående tjenare. Sårad under 1592 års
franska fälttåg, hotad med afsättning af den
otacksamme härskaren, som icke kunde förlåta någon, att han icke gjorde några
underverk, drog han sig sjuk och missmodig tillbaka till baden i Spä, hvarest han
den 3 december 1592 afled. Den ene efter den andre af de spanska generalerna slet
ut sig på den omöjliga uppgiften att lösa den nederländska frågan.
Under tiden använde Filip fyra millioner guldtaler om året på striderna i Frank-
rike. Också dessa togo till sist en för honom ganska ogynnsam vändning.
Hertigen af Mayenne, som var fullständigt beroende af honom, hade till januari
1593 måst inkalla riksständerna, på det att dessa skulle välja Isabella af Spanien
till drottning. Till gengäld härför lofvade Filip katolikerna en armé samt penning-
understöd. Men den första upphetsningen inom det katolsk-franska folket hade
nu hunnit lägga sig, och skammen att regeras af främmande legoknektar i stället för
infödda härskare jämte det nedärfda patriotiska sinnelaget och hatet mot spanjorerna
flammade upp öfverallt och icke minst hos de lidelsefulla, lättrörda parisarne.
Vid den tiden utkom det bekanta mönstret för en politisk smädeskrift, den »Menip-
peiska satiren» öfver Spanien och ligan, hvilken satir i den allmänna opinionen
Världshistoria IV. 75
Konung Henrik IV af Frankrike.
Efter en - Piére du Morstier tillskrifven -
teckning i Nationalbiblioteket i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
