Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSENS FÖRSTA KONUNGAR.
273
att då först likformighet med afseende på värjor, värjgehäng, remtyg, väskor,
trummor o. s. v. påbjöds; man ser ock, att det ar den gamle fältmarskalken fursten af
Anhalt, som kommer fram med förslagen, och att kronprinsen outtröttligt bekräftar dem
med sitt »ja» eller »mycket bra och nyttigt».
Redan det faktum, att den unge konungen firade världskrigets slut med
upprättandet af sju nya regementen, lät förstå, att han tänkte sig freden blott som
väpnad, och ett af hans första, nyligen återfunna infanterireglementen af 1714
af-slöjar for oss i ett system af regelbunden permittering ett medel att förena tjenstens
kraf med hvad landets ekonomiska välbefinnande tålde vid.
Alltjämt gjordes arméen fulltalig genom värfning, men denna försiggick med våld
och list, och de preussiska värfvarne anställde jakt på långa karlar, i regel utanför
landets gränser. Värfvarnes vällofliga verksamhet åtnjöt konungens särskilda ynnest.
Först mellan åren 1726 och 1733 utvecklades och genomfördes hvad vi kalla
rekrytering. Sannolikt ar
denna en idé af konungen
själf. Den rättsfråga, som
sammanhänger därmed,
löstes af konungen med
ett penndrag. Enligt den
allmänna uppfattningen
i Brandenburg och
Preussen på den tiden hade
landsherren rätt att för
landets försvar enrollera
invånare i »landmilisen»,
och undersåtarne voro
pliktiga att låta sig
upptagas däri, men de voro
ej skyldiga att inträda i
den »reguliära milisen»,
d v. s. den stående
arméen. Fredrik Wilhelm
införde en sådan
skyldighet genom att afskaffa
landmilisen och förbjuda
själfva ordet »milis» och
det tämligen lika ljudan-
de »militär» och redan
i början af sin regering
förklara, att »de, som af
fruktan for värfning
flydde ur landet, skulle
betraktas som desertörer
från hären», liksom att
de unge männen såväl i
stad som på landsbygd
»på grund af sin
naturliga födelse och den
högste Gudens egen
anordning och befallning
skulle vara pliktiga och
skyldiga att med lif och
blod tjena honom.» På
denna omväg blef den
allmänna värnpliktens
grundsats införd i
Preussen utan att formligen
uttalas.
Som de afgörande
framstegen på
krigsväsendets område under
hans faders tid betecknar Fredrik II den gamle Dessauerns uppfinning af järnladdstocken
samt den nya förordningen om utskrifningsområden af ar 1733. I företalet till sin »Min
tids historia» — i 1746 års redaktion — talar han om den omhvälfning, det förra
århundradet medfört med afseende på infanteriets eldstrid, och fortsätter: »Infanteriet
hade sex leds djup, halfva antalet bataljoner var väpnadt med pikar, de öfriga med
musköter; pikarne dogo blott till att hålla rytteriet undan, och musköterna
åstadkommo blott en mycket svag eld, då deras antal var ringa och luntan ofta vägrade
sin tjenst. Olägenheterna verkade därhän, att man afskaffade sa dåliga vapen och
ersatte dem med handeldvapen, som, försedda med bajonett, på samma gång trädde
i stället for pikarne. Elden blef nu ett försvarsvapen för fotfolket; detta gjorde, att
bataljonen ej behöfde vara sa djup, leden blefvo, utan att det märktes, färre och fronten
längre.–––––Då kom en man, hvars uppmärksamhet var riktad mot detta enda mål
och som därför nådde en underbar effekt — det var en militärisk mekaniker,
skaparen af den preussiska arméen, med ett ord fursten af Anhalt; han gaf bataljonerna
en ny sammansättning, ordnade dem på tre leds djup, införde den tukt, den ordning,
den beundransvärda noggrannhet, som gjorde dessa trupper jämförliga med ett
urverk, hvars hjul konstrikt gripa in i hvarandra och gifva det hela en säker och
regelmässig rörelse. Dessa lefvande maskiner rörde sig på sin anförares
kommandoord utan oordning, utförde de svåraste frontförändringar utan någon oreda och med
Världshistoria V.
Furst Leopold af Anhalt-Dessau.
Gravyr af Johann Joseph Freidhoff
efter en målning af Antoine Pesne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
