Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSENS FÖRSTA KONUNGAR.
275
skulle redan tidigare bestå af infödde, dock endast af karlar om (5 fot) 4 å 5
tum. Genom en förordning af den 14 oktober fritogos från utskrifning alla prästsöner,
som studerat teologi, invandrade kolonister och enda sönerna till vissa yrkesgrenars
utöfvare. För att ej utskrifningarne skulle godtyckligt företagas af regementscheferna,
skulle landtråden medverka därvid; men deras medverkan hindrade ej, att vissa
kompanichefer inom sina distrikt utskrefvo massor af kolonister for att placera
dem på sina egna affolkade egendomar under förevändning, att de behöfde dem för
att rekrytera sina kompanier.
Böndernas rekryteringsplikt var armeens ena stödjepelare, den andra var landtadelns
skyldighet — från Fredrik Wilhelms tid — att egna sig åt armeens tjenst. Men om
konungen ålade sin adel en svärdsadels plikter, sa gaf han den ock en sådans rättigheter.
Officerarne fingo sin
utbildning i den stora
kadettskolan i Berlin,
hvars lärjungeantal
redan 1722 höjdes till 300.
Landtjunkarne kände
motvilja mot militärtjenst
och kadettskola, men
konungen sökte rycka
upp den med roten.
Betecknande ar, hur han
gick till väga i
Ostpreussen. Han lät upprätta
förteckningar på alla
adliga ynglingar mellan 12
och 18 ar och bestämde
sedan utan vidare, hvem
som skulle intagas i
kadettskolan. De, som ej
kommo godvilligt, blefvo
hemtade af
underofficerare och ridande polis
och i skaror om 18 å
20 förda till Berlin.
Alltefter
omständigheterna fastställde konungen
hvarje ar ett visst antal.
Föräldrarne lät han veta, att sa obildade som ynglingarne voro, kunde han ej hafva
någon nytta af dem; men de kunde också vara säkra på »att deras söner skulle få
lära sin kristendom och erhålla undervisning i de vetenskaper och exercitier, som
voro för dem nödiga, såsom i skrifning och räkning, i mathesen, fortifikation, franska
språket, geografi och historia, fäktning och dans, och att 24 af dem utan betalning
skulle få lära rida; likaledes att de skulle logera i snygga kammare och väl förses
med god och sund mat och dryck.»
Samtidigt med att konungen började omorganisationen af sin hår, började han
också reformera förvaltningen. Han inrättade 1714 en generalräkningekammare,
hvarur sedan framgick den berömda öfverräkningekammaren, och den 20 december
1722 skapade han general — öfver — finans-, krigs- och domändirektoriet
(generaldirek-toriet), som under mer an 80 ar bildade medelpunkten för världens berömdaste
förvaltningssystem. För medlemmarne af de bägge kollegier, som han upphäft,
generalkrigs-kommissariatet och generalfinansdirektoriet, lät han föreläsa en kabinettsorder, hvari
det heter: »Båda kollegierna hafva ingenting annat gjort an råkat i kollision med
hvarandra, liksom icke generalkommissariatet tillhörde konungen af Preussen likaväl
som domänerna. Sådan oreda får ej vidare ega rum. Kommissariatet håller nu
rättslärde och advokater, aflönade ur min pung, for att slåss mot finanserna, alltså
mot mig själf; generalfinansdirektoriet betalar ur min pung advokater for att försvara
Krigsskola i
början af 1700-talet.
Kopparstick ur Der vollkommene teutsche
Soldat af H. F. von Fleming, Leipzig 1726.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
