Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLYSNINGEN I FRANKRIKE.
355
det absolutistiska Frankrike och dess rokokosamhälle; de hindra honom ej att framställa
en vidlyftig och berättigad kritik och meddela en mängd förnuftiga anvisningar, och
de hindra å andra sidan ej allmänheten från att uppfatta detta och att beslutsamt
tillegna sig hvad som bjudes.
Ar 1762 följde Emile on de léducation, den rousseauska naturprofetians
pedagogiska evangelium, och samtidigt samma vår dess politiska evangelium, Contrat
social. Hittills hade Rousseau kritiskt belyst det bestående, i dessa båda verk
försökte han att omsätta i verklighet tanken på återgång till naturen. Enskildheterna
i Emile äro till stor del absurda, visa brist på kunskap och erfarenhet, te sig
misslyckadt doktrinära. Men det väsentliga,
det beståndande, hvad som an i dag
riktar vår uppmärksamhet på ett
problem, hvars lösning vi kräfva, det ar
ropet på naturenlig uppfostran, på
afskaffande af kroppslig misshandel och
på respekt för barnets eget lif. — På
nyss antydda historiska och etnologiska
grundvillfarelse med afseende på
mänsklighetens lyckliga barndom bygger i allo
Contrat social. På nytt blifver i denna
bok tanken på framåtskridande
bannlyst från den mänskliga utvecklingen,
innan det ännu diskuterats, innan det
öfver hufvud på allvar blifvit föremål
för eftertanke, och på nytt framställes
ett program, som i verkligheten endast
bottnar i en stämning men vid hvilket
likväl all längtan efter befrielse, efter
förbättring hänger sig fast. Stat och
samhälle hafva i fridfulla, sunda urtider
uppstått genom frivilligt fördrag, genom
kontrakt. Den af naturen fullkomligt
fria människan afstod genom fritt beslut
af den starke vissa af sina rättigheter
för att erhålla de fördelar, som
samman-lefnaden skänker. Med utgångspunkt
från denna som sann förutsatta mening
riktar nu Rousseau mot stat och
samhälle, sådana de nu blifvit, sin kritik,
och på den bygger han sitt motprogram.
All historia sedan urkontraktets tid ar
urartning, ett förfuskande af en god
början, ar resultatet af elakhet, misstag och dumhet i förening. Frågan, hvarför
den fullkomliga människan fann sig i denna försämring och lät den blifva möjlig,
oroar ej framställningen på något mera störande sätt. I begynnelsen rådde
den absoluta jämlikheten, medlemmarnes blott genom fördraget begränsade frihet
och folkets fullständiga suveränitet. Den regering, som folket tillsatt, var blott
ett befullmäktigadt organ, som förmedlade förhållandet mellan folket som suverän
och folket som sin egen undersåte. Då allt detta var det ursprungliga, naturliga
tillståndet, ligger idealet däri, att det återställes, med andra ord att frihetens och
jämlikhetens demokrati åter insattes i sina rättigheter. Af denna praktiskt
betydelsefulla slutsats, som innehåller ett verkligt program, förklaras den oerhörda
kraft, hvarmed boken slog ned midt i den afsigkomna franska absolutismen af
Guds nåde, den ansvarslösa, intriganta och egennyttiga eller nyckfullt lekande
landen régime. Äfven inom detta uppkonstruerade program möter man i
framställningens enskildheter en mängd träffsäkra och originella iakttagelser, tankar och aningar.
Sålunda anser icke Rousseau, att en folkrepresentation ar det önskvärdaste, ar
Titelblad till J. J. Rousseaus Emile.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
