Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVENTET (1792—1795).
491
»Det högsta väsendets» fest.
Kopparstick af Berthault efter en teckning af Duplessis-Bertaux.
Hans diktatorsnatur skulle antagligen då förhindrat direktorietidens elände men också
Napoleons framträdande, med andra ord gifvit tingens hela förlopp ett annat utseende.
Robespierre var nu Frankrikes herre. Han härskade i konventet och dess olika
utskott, i jakobinklubben, i revolutionstribunalet och i kommunalrådet. Men i
välfärdsutskottet sutto Billaud, Collot och Barére, hvilkas hållning var tvifvelaktig, och
i det s. k. säkerhetsutskottet blott två af hans anhängare. Om alltså hans makt var
betydlig, sa voro hans framtidsutsikter dock ogynnsamma, emedan han saknade
statsmannabegåfning och skapande förmåga och endast förstod rifva ned, icke bygga
upp. Och Frankrike behöfde en nydanare, ty »skräcken» kunde naturligtvis blott
vara af öfvergående art. Men då Robespierre liksom förkroppsligade den, sa måste
det blifva hans ode att gå under i och med den. Feghet och brist på personlighet
gjorde, att han icke framträdde själf utan sökte regera genom konvent och
välfärdsutskott. Men härmed gjorde han sig beroende af två oberäkneliga, omänskliga
korporationer. Blott sällan visade han sig numera i klubben; snarare bildade han
med Saint-Just och Couthon ett slags triumvirat. Han kände sig illa till mods, ty
öfverallt lurade hämnd och hat. Han hade blifvit mer och mer ensam, han vågade
sig knappast utanför sin dörr; på hans bord lågo ständigt två laddade pistoler.
För att vinna popularitet stiftade han en en ny revolutionsreligion, där han lärde
tron på ett högsta väsende och själens odödlighet. Själf blef han dess öfverstepräst.
Den 8 juni 1794 invigdes den nya kulten med en stor fest, där tyrannen gjorde sig
löjlig i glansen af sin nya värdighet. Två dagar senare gjorde han sitt egentliga
vapen, revolutionstribunalet, starkare an någonsin, då han utvidgade rätten till
an-gifvelse och åtal inför detsamma till en fullkomligt godtycklig makt öfver lif och
död. Härigenom blef skräcken laglig. Allt oftare skramlade bödelskärran genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
