Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Slaget vid Hondschoote
d. 6—9 september 1793.
Kopparstick af Delignon
efter en teckning af Martinet.
han Pichegru till befälhafvare för nordarmeen och ställde Jourdan i spetsen for en
här om 100,000 man, som höll på att uppsättas; det var den, som senare kallades
Sambre- och Maasarmeen. Han meddelade Pichegru sin anfallsplan, som gick ut på
att kringgå Koburg från höger och vänster och sålunda omringa honom. Nu hade
denne emellertid under sitt befäl 148,000 man, och han skulle alltså kunna begagna
sig af sin ställning på den inre linien och tillintetgöra de fientliga afdelningarne hvar
för sig. Men som vanligt förstod han ej begagna sig af sin fördel, försvagade sina
trupper genom marscher och smärre strider, tills han vid Tourcoing en dag vann
några fördelar för att följande dag draga det kortare strået. Då inträffade i
högkvarteret underrättelsen, att ryssarne ej kunde blifva herrar öfver Polen; de hade därför
anropat preussarne om hjälp, och dessa hade ryckt öfver gränsen. Det var för mycket.
Nu tycktes frågan vara: Polen eller Belgien? Kejsar Frans bestämde sig for Polen
och reste sin väg, medan Thugut förklarade för engelsmännen, att det för Österrike
vore omöjligt att försvara Belgien; detta vore snarare sjömakternas sak. Koburg
erhöll befallning att spara sin armé.
Och just mot Belgien sände Carnot allt större massor; generalerna ställdes af
Saint-Just, som ilat till fronten, inför valet mellan seger eller guillotinen. Jourdan
tilltvang sig öfvergång öfver Maas, kastade en del af sin här mot en österrikisk styrka, som
led en motgång vid Hooglede, medan en annan här efter lång strid besegrade prinsen af
Oranien och intog Charleroi. Då ryckte Koburg till hjälp med 70,000 man, men
stötte vid Fleurus på Jourdan med 80,000 man i en befäst ställning. Striden blef
blodig. Den 25 juni stred man hela dagen med växlande framgång, tills Koburg
på aftonen drog sig något tillbaka. Afgörande för honom blef, att han redan på
eftermiddagen fått underrättelse om Charlerois fall och därför ansåg en forisatt strid
ändamålslös. Han uppgaf den alltså, men lösgjorde därmed tvedräktens ande. Engelsmännen
gingo åt sitt håll för att skydda Holland, österrikarne drogo sig tillbaka mot nedre
Rhen. Denna splittring gaf fullständigt öfverhanden åt fransmännen. De hade
kunnat göra slut på hela kriget, om ej från Paris order kommit att först eröfra
fäst-ningarne. Under tiden hade preussarne under v. Möllendorf vid mellersta Rhen
drifvit fienden tillbaka till Zweibrucken. Engelsmännen pockade nu på att det slutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
