Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det fransk-österrikiska kriget 1859 och upprättandet af konungariket Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FRANSK-ÖSTERRIKISKA KRIGET 1859 OCH UPPRÄTTANDET AF KONUNGARIKET ITALIEN. 273
Slaget vid Magenta.
Målning af Adolphe Yvon.
ningen Peschiera, Garibaldi hade, alltjämt med befolkningens understöd, lyckosamt
fullföljt sitt guerillakrig vid gränsen till Tyrolen, och en fransk flotta under amiral
Romain-Desfosses hotade Venedig. Då öfverraskades världen af den underrättelsen,
att freden var sluten. Initiativet hade utgått från Napoleon själf. Den tyska
pressen hade så ihärdigt och pockande fordrat det öfriga Tysklands ingripande till det
hårdt ansatta Österrikes hjälp, att den preussiska regeringen såg sig nödsakad att
göra folkviljan ett medgifvande. På prinsen-regenten hade de italienska suveränernas
förjagande gjort ett pinsamt intryck, han beklagade vanstyrelsen i Italien men såg
med afsky, att tronerna omstörtades. En så grundlig förskjutning af
maktförhållandena, som fransmännens och sardiniernas segerlopp syntes komma att föra med
sig, kunde icke heller Preussen tillåta. Samma dag som afgörandet i kriget föll på
sydsidan af Gardasjön, meddelade prins Wilhelm till hofven i London och
Petersburg, att han skulle erbjuda de krigförande makterna sin väpnade bemedling på
grundval af bestående territorium och genomförande af politiska reformer i Italien;
samtidigt skreds till mobilisering af den preussiska arméen och föreslogs på
förbundsdagen sammandragning af de nordtyska förbundskårerna. Allt detta måste göra så
mycket starkare intryck på Napoleon, som icke heller tsar Alexander dolde sitt
missnöje öfver de revolutionära extravaganserna i Italien. För öfrigt var icke Napoleon
själf nöjd med verkningarne af sina krigiska framgångar. Han hade ämnat tronen
i Toskana åt sin kusin prins Napoleon, men den mäktigt uppflammande
hänförelsen för Italiens enhet måste förtaga hvarje tanke åt det hållet. Därtill kommo
äfven militära svårigheter; framför allt skulle belägringen af fästningsfyrkanten komma
att kosta oerhörda offer. Napoleon beslöt därför att bjuda handen till fred. Redan
den 6 juli på aftonen skickade han sin adjutant general Fleury till österrikiska
huf-vudkyarteret. Äfven här längtade man efter fientligheternas inställande, ty
Preussens inblandning var allt annat än välkommen, och stämningen i Ungern lät hvarje
dag befara utbrottet af ett nytt uppror.
Världshistoria VI.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
