Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Tunis och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNIS OCH EGYPTEN.
457
Intagandet af Sfax (Tunis)
genom fransmännen år 1881.
Målning af A. Brun. Med tillstånd
af Ad. Braun & Comp., Dornach.
egen del eftersträvade herraväldet öfver detta område, dugde det icke att besinna
sig för länge på saken. Förevändning till ingripande erhöll man genom tunesiska
röfvares inbrott på Algeriets område. Ferry skickade krigsskepp och trupper till
Afrika att bekämpa den fientliga stammen. Han lät säga de andra makterna, att
Frankrike ingalunda tänkte på en beståndande eröfring af Tunis, men
denna’förklaring kan näppeligen hafva haft annan mening än att insöfva sådana stater, som
möjligen kunnat känna sig frestade att ingripa i saken* och denna beräkning slog
icke heller fel.
Trots protester af bejen i Tunis och af den turkiska regeringen öfverskredo
fransmännen i slutet af april 1881 den tunesiska gränsen och besatte alla militäriskt
betydande punkter i landet. Så snart Biserta, den viktigaste af hämnarne, var i
fransmännens händer, tog man det sista steget. Den 12 maj inställde sig konsuln Roustan
med en utomordentlig fullmäktig för republiken i bejens sommarresidens Bardo och
uppläste för honom ett fördrag, som bejen måste omedelbart underteckna. Genom
detta fick Frankrike rätt att på obestämd tid hålla alla viktiga punkter i landet
militäriskt besatta; en fransk resident skulle taga sitt hemvist i Tunis och förmedla
bejens förbindelser med alla utländska makter. I samråd med bejen skulle
Frankrike ställa landets finansförvaltning på en ny bas samt upptaga en utomordentlig
krigsskatt för att betäcka omkostnaderna för dess expedition. Från Konstantinopel
var ingen verksam hjälp att vänta, och sålunda hade bejen blifvit tvungen att
faktiskt erkänna Frankrikes öfverhöghet. Men detta öppna våld mot en muhammedansk
furste uppväckte den muhammedanska befolkningens raseri äfven i Algeriet. Denna
gjorde gemensam sak med tunesierna, och inom kort stod hela landet i uppror De
upproriske inbröto i de europeiska nybyggena, förstörde deras anläggningar och
dödade människorna. Snart blef rörelsen så hotande, att fransmännen måste skicka
en stor flotta och en betydande här under general Saussier till Afrika. Undersvåra
strider lyckades det denne att småningom tränga de upproriske från kusten tillbaka
Världshistoria VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
