Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPEISK EXPANSION I DET FÖRFLUTNA OCH DET NÄRVARANDE. 599
såsom det förut varit, och de bortvandrande nöjde sig med den första gynnsamma,
agra-riskt brukbara plats, som stod att finna i grannskapet. Detta var det för den egentliga
medeltiden karakteristiska expansionsstadiet, som blott afsåg att utvidga näringsområdet.
Och det inses lätt, att dessa omständigheter återigen bland alla europeiska folk just
måste komma teutonerna och i synnerhet tyskarne till godo. Ty romanerna - slaverna
räknas vid denna tid endast med reservation till de europeiska kulturfolken - voro
bosatta i land med gammal romersk civilisation, som redan hade bakom sig långa
tider af en grundlig inhemsk odling, och dessa nationers gränsland voro tätt
bebodda af andra folk. Men tyskarne voro i besittning af ett i början mycket glest
befolkadt land, och öster om gränserna för deras folkområde utbredde sig långt bort
ännu mera glest bebodda slaviska områden, som lätt öppnade sig för tyska
invandrares högre näringslif. Och så fick då Tyskland, som under denna tid i egentlig
mening förtjenade namnet teutonismens högkvarter, från nionde till fjortonde
århundradet oafbrutet bevittna en tilltagande utvidgning af sina invånares
näringsområde. Detta skedde dels genom uppodling i det inre, där Neudorf (nygård) efter
Neudorf insköts mellan de gamla gårdarne, dels genom den väldiga kolonisering af
den slaviska Östern, af landet mellan Elbe, Oder och Weichsel och utför Donau,
genom hvilken, i synnerhet under loppet af det tolfte till det fjortonde århundradet,
mer än två femtedelar af det nuvarande tyska området först förvärfvades. Allt
detta är tilldragelser och fakta med ännu alltjämt mäktigt verkande följder; på dem
beror den nuvarande skillnaden mellan det, som man vanligen kallar syd- och
nord-tyskt men som bättre skulle kunna benämnas gammaltyskt och kolonialtyskt; på
dem först och främst beror denna den tyska nationens folkrikedom, som gjort den
till en så betydande faktor i den politiska världen, och först genom dem blir
bildandet af det nyare tyska riket, hvars ledande stat, Preussen, ursprungligen var en
ren kolonialbildning, i viktiga hänseenden förståeligt.
Den af penninghushållning karakteriserade tiden från och med det femtonde till
och med det adertonde århundradet sökte icke vidare i första rummet utvidga
näringsområdet genom kolonisering af nya land och bygder. Då denna tid redan
utvecklat samfärdseln och dess hjälpmedel till en viss höjd genom penningväsendets
utveckling, anläggning af vatten- och landsvägar och transportmedlens tillväxt, i
synnerhet genom ökning af skeppens rymlighet, så låg det närmare till hands för
densamma att utvidga existensmöjligheterna genom att införa näringsmedel och
deras ekvivalenter, i synnerhet sådana af särskildt värdefull och föga skrymmande
beskaffenhet, såsom ädla metaller. Utvägen att söka sig hem i främmande land
tillgreps endast af individer, som kände sig klafbundna eller tillbakasatta i
hemlandet, något som dock ingalunda minskade den ofta stora och världshistoriska
betydelsen af sådana anläggningar, framför allt af sådana, som framgingo ur ideella
och därför synnerligen verksamma motiv.
Den egentliga perioden för kolonisering med i begynnelsen endast ekonomiskt
syfte begynte rätteligen först med det ögonblick, då de utvidgade Samfärdsmedlen
medgåfvo transport af stora människomassor, ett skede, som först under loppet af
det nittonde århundradet på allvar inbröt i den europeiska expansionen.
Jämte nöd är ärelystnad, jämte utvidgning af näringsområdet eröfringsbegär
för visso ett af de mest elementära, ständigt verkande motiven till mänsklig
expansion. Redan i den blifvande europeiska kulturkretsens urtid och sålunda framför
allt hos teutonerna framträder denna art af expansion i fullt utpräglade, fasta former.
Den äldsta af dessa är det enkla plundringståget; dess organisation är bäst skildrad
af Caesar. På ett af de stora tingsmötena hos ett folk reser sig en ansedd krigare
och förkunnar sin afsikt att draga ut på plundring vid en viss tid och åt ett visst
håll samt värfvar deltagare. Tåget kommer sedan till stånd som ett slags enskildt
företag af ledaren, men med offentligt godkännande af stammen, som han tillhör.
Formen är af största intresse, ty den innehåller expansionsmoment, som ända in i
nutiden ständigt gå igen bland de teutonska folken. Efter denna princip grundades
ännu de nederländska handelskompanierna i det sjuttonde århundradet ej mindre än
de stora engelska kompanierna sedan det sjuttonde och adertonde århundradet, i
synnerhet det Ostindiska kompaniet: enskildt initiativ under offentlig bekräftelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
