Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade förut varit i de arktiska trakterna, då han ombord på »Eclipse»
1894 i farvattnen väster om Grönland sökte efter BJÖRLING och
KALLSTENIUS. Ingeniör P. DUSÉN, expeditionens botanist, fotograf och
kartograf, hade förut företagit forskningsresor i Afrika och Sydamerika.
Doktor J. HAMMAR, expeditionens läkare, hade fått de
etnografiska arbetena och insamlingen af drifved på sin lott. De
hydrografiska och meteorologiska arbetena, äfvensom magnetiska och
astronomiska bestämningar, utfördes af doktor F. ÅKERBLOM, medan
kandidat I. ARWIDSSON hade de zoologiska arbetena om hand.
Dessutom medföljde en särskild zoologisk preparator, och inalles
voro vi tjugosex man ombord på Antarctic, hvilken liksom.i fjol
seglade under Kgl. Svenska Segelsällskapets tretungade flagga.
Antarctic afgick den 20 maj från östra brobänken vid
Skeppsholmen, där hon, tack vare amiral LENNMANS tillmötesgående, fått
ligga förtöjd och intaga last, samt lämnade Helsingborg den 25.
När vi anlöpte Helsingborg, lät jag ej blott fylla det tomrum
i kolförrådet, som uppstått under resan från Stockholm, utan
därtill upplägga kol i 237 säckar på däck. Detta skedde för att vi
vid början af vår färd genom isen skulle hafva så stort kolförråd
som möjligt, och redan här må nämnas, att förrådet i säckarne
räckte jämnt en månad, hvarvid dock är att märka, att vi tidvis
gingo för enbart segel. Vi företogo under uppresan hydrografiska
arbeten och lödningar på norra sluttningen af Nordsjöplatån och
i Norska Djupet, på sistnämnda ställe dock, till följd af den
oerhördt svåra dyning, som var rådande, med förlust af vår 5 000
meter långa lodlina och diverse instrument. Som detta skedde
vid sista lodningen, och vi kunde upphämta vattenprof med vårt
6 000 meter långa wire-rope, hade dock missödet ej så mycket
att betyda. Sedan lodningarne voro slut, styrde vi västerut mot
iskanten och nådde denna på morgonen den 10 juni vid 70° 48’
lat. och 15° 30’ västl. long. Vi gingo fram till isen, som visade
sig i hög grad packad och hopskrufvad, utan några öppningar,
hvarför ett inträngande i densamma nu icke var möjligt. Så
var icke heller meningen; det var ännu för tidigt på året, ty
äfven om drifisen nu kunnat passeras, skulle den landfasta isen vid
kusten – kustisen – hindrat oss att nå land. Iskanten sköt ut
i uddar mot öster och lade sig slutligen tvärs öfver kursen i
ost-västlig riktning, så att vi måste styra mot öster. Jag gick
därför nu mot Jan Mayen, som nåddes på morgonen den 12 juni,
och vid hvars sydsida vi kastade ankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
