Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Karelska Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-*>
som i sitt sinne hyste gammal ilska, smed ^ig cn blge af jwn, koppar ort
guld, Qädrade sina pilar med apnrfvens lät la vintrar och tade sig i förslit vid
eldforsens fall. Fåfängt nfradde hoiinm naturens trenne döttrar; tre gånger
sköt han; den första pilen träffade himlen. som nära nog hade sprungit
sönder; den andra for under jorden, »ii att Mpalas äsar nära bruslit. Den tredje
träffade WiiiaSmöinens häst i vcnslra skuldran, oeh ryttaren damp i vattnet.
Lange dref du W:n kring piihafvcls blsia yta, sk apa d e holmar med ord,
danade uddar,, signade notvarp och lät klippor födas, der han stadjiiide pä
fjärden. Doek voro dagarna onda, lik cn ruska dref han kring, och med hundrade
sar oeh ined tusende hugg kastades han slutligen af sydvesten till det mörka,
»Inner sinkande Fohja, i hvara ötaar han befarade alt ohjelpligt villaa. Kom
sii Louhi, 1’ohjolaa tandlösa värdinna, oeli hörde en morgon tidigt fjerrati
klagan. W:n hjelpte hon till’land och talade milda urd, lofvande honom ö! och
kött och Ijnfvn Imningsstiilien. Men hem ville W:u till sin egen bygd. "ty
bätlre är att dricka vaden ur rifva i eget iaud, än öl ur stop i främmande."
Välan, iiäfk: Louhi, kan du af ett uilstrå, ett korufrö oeh en söudrig siändas
stycken smida mig Sampo, så bringar jas dig till ditt land oeh lönar din
»’öda ined en fager mö. Det kan ieke jag, sade W:m, men smeden llrsiarineii
i milt hem förslår sig nog pä sådant. Så spände da Louhi sin hingst för
släden oeli W: n for.
Tuulikki, skogsgudens sköna dotter ®j, som af några kallas Polijas inö,
satt i lysande prydnad med röda strumpor oeli granna skor po luftens toka
(himlabågen) och väfde gyllene väf med silfvervtHskcd. Henne säg mod blida
ögon W:n oeh bjöd henne sänka sig ned i hans »läde. Genm, sads Hickan
■)
blott du klyfvor mig ett tagel med uddlös knif oeh tslSr om ett ägg cu kind
som ingen märker, lic i gjorde o c K W:n; men, sade flickan, än kommer jag
ej. förrän du timrar en båt af min slöndas bitar, ulan att yxan träffar stenen.
Au timrade W:u, tvä dagar och in pii den tredje; dä rörde Pirn pä ysklaekca,
Lernpo ryckte i bettet, llilsi skakade skaftet, ysan slant mot stenen oeh W:n
högg sig i knät. Högt Forsade Modet och W:n, den evärdelige vise, las dä
miiifa ursprungsord, för att llämtto flödet, incu förglifves: ib
bludstillnn-de orden hade han glömt, dem fick han söka frän gärd till gård oeh träffade
sist en gråskäggsmau, som sade sig varn karl att med tre ard allenast däni-
^ *) hunnrut, Afh, om Wuinäniöio^u.
24 n<-
J ma floders lopp, skilja fjärd frän fjärd oeli förena näs med nås. För en sådan
\ lijesse var det en sinäsak att bota W:H, soin blllddo älta säar fulla; men ty-
; värr hade lian glömt jernets ursprung. Detta kände Ster W:n, oeh nu
Z hegynte cn mäktig trolisäng oin jernets födelse, oeh starka besvärjelser för-
’ drefvo sä det onda til! smärtornas berg, der det fritt kunde hafva stenarna att
; värka. Dcrpå reste Win äter till hemmet, sjungande för de rf öfver vränga
J Lappen, Men blott för alt öfva sin vishet, sjöng han en gran med blommig;
i krona oeli sköna gyllne grenar, oeh i granens krona miiucu, mun pii dess
; (jviötar kaiiavaguen.
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>