Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Tavasterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der detta namn äfven i ryska krönikor, — säsom 13M, <13 Åbo kalla*
„Su-nieiues stad,, — särskilda frän Jemer, Karelarc och Svenskar, Päfvebullorna
göra. stundom skilnad mellan dem oeh Tavasteme, jemte hvilka de sägas
bistått- Svenskarne i 1300rtalets krig mot Nowgorod, Detta nSumeri>as„
särskiljande frän andra Finnar härrör troligen blott af den svenska
föreställningen ora det första Finland, De uppträda aldrig sora folk f«r sig; allt hvad
krönikan ora dem vet alt berätta är sa sväfvande och obestämdt, att man
deri endast finner skuggan af ett namn, men bakom namnet intet. Med all
sannolikhet vill man derföre i Sumerne, Sonmeme, Åbo-Stanarne se «n I
hvar-jehanda afvikelser förlorad gren af Tavasteme, utstyrd af Svenskarne med
lyxartikeln af ett namn, som sedan blifvit finska folkets. Man bar af
dialekten velat härleda Åbo läns inbyygiare frän en blandning af Tavaster och
Lappar eller Tavaster och Ester, möjligen äfven Woter eller Werner, hvilka
här skulle nedsatt, sig som ur-inbyggare. Gissningen Br fri; sagans Lykta
har slocknat pii denna pankt och ögat stirrar ut i mörkret af en obekant
forntid.
■Folk af tavasfehärkomst ho jemväl i öslra delen af medlersta oeh södra
Österbotten; utmed den mäktiga Kyro ha de banat sig en väg ända fram till
’kusten. OcksB bland dem är fädernelyunet förbytt; de äro rörlige, lättretlige,
praktiske och ilriftige i jordbruk; de uppföra stora sköna hus oeh lefva efter
tidens sed. Man ser att de gält i skola hos sina svenska grannar. Men till
detta (avastelynnets vanslägtande har ett annat sällsamare grannskap i sin
män bidragit, I medlersta Österbotten bor ncmligcn ett finska talande folk af
okänd börd, ett svartliårigt, mörkögdt slägte med högst markeKadc drag,
krökt romersk näsa oeh reslig vext, till lynnet våldsamt och ofta vildt, men i
arbete raskt oeh outtrötteligt. Lappo socken är stamhållet för detta
främmande slägte, hvilket man derföre vi il tillskrifva lnppsk härkomst; andra vilja
här finna en iKigenarekoloni. Afven här tiger sagan och gissningen sväfvar
ut. i det vida.
Vid Tavastefölkets yttersta boningsplatser ’i rester odh soder stöter
n’an re(lan öfveralit på den svenska kolonisationen, som nära sammanhänger
med det svenska väldet i Finland och skall omtalas jemte detta. Kretsen af
de egentligen finska folken slutar här och några 0 .ord jnå endast tilläggas
oia dialekt e r n a af deras spnik.
Sfora vaitenrymder, omätliga hedar och skogar skiljde i forntiden de
finsks folken, bildningen tog hos dem en olika gäng, grannars Inflytande
verkade olika. Finska språkets dialekter uppkomrao kö.af lika naturligt, som
hos hvarje annat folk. De exsistera ännu i dag; när Wiborgshonden kominer
med sina foroir till Åbo, klingar hans lul der ganska främmande, och
Tavast-Knnlngens tal ljuder icke väl i karelska öron. Likväl förstå alla Finnar
hvarandra ulan svårighet. Man urskiljer i finskan tveiine liufvnddinlekler, den
sa-volakska och den tavaslländska. Savolakskan är den äldre eller
grunddialekten*); den utmärker sig genom flere diftonger oeh färre konsonanter,
äger större rikedom pä former oeh älskar att, pä österländskt vis, variera
med vokaler i flera ordböjningar. Den äger således företrädet när man vill
uppsöka språkets grundljud, lynne, materiela och formela tillgångar**). T a
-vas Händ ska b använder flera konsonanter, är mindre formrik, visar ofta
benägenhet att förkorta orden genom sammandragning samt Jäter mera än den
andra behaga öig att förtära främmande ord otuggade. Deremot är denna
dialekt, bättre kand oeli mera odlad i skrift, hvarföre den ock, efter
långvariga och hårda strider mellaa spräkforskarne, synes på god väg att uppsvinga
sig till allmänt skriftspråk, ,4«k att man, efter Lönnrots exempel, icke
fors-mår al t rikta den med bude w4 och former frän Savolakskan. Häda
dialekterna lida .på gränsorterna 1 öster *eh Tester af liera missbildningar;
Savolak-skån af-ryskt inflytande, Tavasttändsfcan af svenskt. Båda förekomma äfven
blandade ’i Österbotten, hvars nordliga dialekt derföre af mången anses äga
företrädet framför alla. Som mindre varjeteter räknar man a) den stympade
Åbo-diAlekten; b) Björneborgska traktens med sitt släpande uttal; c)
Kemi-trakternas, utmärkt genom sina konsonantfördubblingar; d) Ilanhodialekten,
-som sätter 1 för t; «) Eengo-dialekten, som har r för t; f) Wiborgs-dialekfen,
som bar s för t* g) Tavastländska kusffinskan, «(im i samma fall nyttjar ts,
och slutligen Olojieljsska dialekten, som lånat fiers egenheter af ryska»,
’ 1 von B&eker i företalet till sio grammatik är af denjsa .mening,
**) ri na» dialekt bar man tillfälle att inhämfa i Lektor CoUltind# skrifter oeh
tidningar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
