Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 1. Till läran om i-omljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Små grammatiska och etymologiska bidrag.[1]
I. Till läran om i-omljudet.
Man har väl hittills tämligen allmänt antagit – om
Söderbergs afvikande mening se längre fram –, att tillvaron af oomljudd
vokal i rotstafvelsen af ord sådana som subst. arinn, adj. rotinn,
bundinn beror derpå, att följande stafvelse innehåller ett s. k.
oursprungligt i, d. v. s. ett i, som på omljudstiden ännu var e
och som sådant icke verkade omljud[2]. Detta åskådningssätt torde
emellertid icke längre kunna upprätthållas. Först och främst
kan man ej numera, såsom förr, anse det nordiska i vara
uppkommet af ett äldre a, uppträdande i got. bundans o. d., sedan
Paul (Beiträge VI, 238 ff., 403 ff.) uppvisat, att suffixet redan i
urgermansk tid hade afljudet a:e (eller i):u, och vi i gotiskan
själf äga bildningar fullkomligt motsvarande de nordiska på -inn,
t. ex. adj. fulgins, subst. aigin, verbet fagin-ôn; för öfrigt finnes
på nordiskt område ej sällan suffixformen -inn vid sidan af
-ann[3]: fsv. morghin och morghan (Rydq. IV, 427), fsv. Oþin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
