Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 2. Till läran om brytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inf. hnyggja är således en analogibildning efter hnyggr, hnyggvið.
På samma sätt är isl. tyggva, tyggja nybildning i stället för ett
äldre *tøggva = dalmålets tegga (om hvilket strax mera), och
fsv. bryggia för ett äldre brøggva = fårömålets bregga (se
nedan), ägs. breóvan.
3. Dalmålet har negga(s) stångas om kreatur (isl. hnøggva),
tegga[1] tugga (isl. tyggva, -ja) och begg bjugg, korn (isl. bygg).
Här förutsätter e enligt dalska ljudlagar nödvändigtvis ett
ursprungligt e eller möjligen ø, men kan omöjligen utgå från vare
sig i, y eller iu. Vi tvingas sålunda att icke blott för de båda
verben antaga urnordiska former med -eggw- i rotstafvelsen, utan
vi måste äfven förutsätta ett *beggw-. Hur är då det y att
förklara, som uppträder i isl. bygg och äfven någon gång (t. ex. i
VgL. IV två gånger) visar sig i fsv., där dock biug är vida
vanligare än byg (Rydq. IV, 87)? Jag antar, att ordet är
ursprungligen en u-stam[2] och sålunda urnordiskt böjdes: nom. beggwu,
dat. biggwiu, hvaraf isl. *bøgg, byggvi, fsv. biug, bygg(v)i.
Öfverhufvud torde icke neutrala u-stammar vara så sällsynta i de
nordiska språken, som man vanligen antager. Utom fé (got.
faihu) hafva vi med säkerhet att hit föra fj*o*l- (ags. feolu, oblik
kasus feola, se Sievers, Ags. Gramm. § 275)[3] samt troligen tj*o*r
(ags. teoru) i tj*o*r-viðr, som i frågan om vokal förhåller sig till
tyrvi såsom fsv. biug till byg. På grund af ags. ealu, som dock
kan vara wa-stam (se Sievers anf. st.), kan man for isl. *o*l
förmoda en ursprunglig flexion: nom. *o*l (*al(w}u) dat. *ølvi (*alwiu,
**e*lwi), och man finge på så sätt en god förklaring på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
