Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 2. Till läran om brytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Häremot tyckas två exempel strida, nämligen fsv. siax (sicex)
jämte sæx (isl. sex) och fsv. idk (iæk) jämte isl. ek (dock äfVen
Jak, åtminstone en gång, se Gislason, Um frumparta s. 17)1, där
man med tanken fäst på got. saihs, ik, som sakna slutvokal,
tycker sig icke hafva att tillgå den för brytningen nödvändiga
förutsättningen: en följande hård vokal. Detta har ock sin
fulla riktighet beträffande siax, som, hur långt tillbaka i
tiden man än går, blott har att uppvisa den enstafviga formen
sex2. Också anser jag visst, att fsv. sæx, isl. sex är den
Ijud-lagsenliga formen, och att fsv. siax (siæx) lånat den brutna
vokalen från ordinaltalet fsv. siatti (siætti jämte scetti, isl. sétti),
som ljudlagsenligt bör hafva böjts i isl.: nom. sétti, oblik form *sjatta
(för äldre *sehte*, *sehtá), sedan med olika utjämning isl. sétti, sétta,
fsv. siatti, siatta. Nu torde emellertid mången vara benägen att neka
möjligheten af brytning i en sådan form som *sehta på den
grund, att h i andra fall tyckes hafva hindrat brytningens
inträdande4. Dock torde endast intervokaliskt Ä5 hafva utgjort ett
1 Wimmer betviflar (Fornnord. forml. s. 86) riktigheten af formen Jak,
detta af jag vet icke hvilka skäl. Åtminstone är väl formens s all sy n
-het icke tillräcklig att göra den misstänkt.
2 Tillvaron af böjning i gotiskan hos räkneorden 4, 9, 10 och sålunda
kanske äfven hos 6 kan man icke stödja sig på för förklaring af
brytningen i siax, hälst gotiskans böjning hos dessa räkneord
öfverensstämmer med ^-Stammarnes, som uppvisar "lena" ändelsevokaler.
3 Att isl. sétti, fht. sehto (sällsynt) bevarat ordinaltalets äldre och
ur-germanska förrn, under det att got. saihsta, fht. sehsto m. m. lånat ,9
från kardinaltalet, har Sievers påpekat hos Osthoff, Morphol. Unters.
IV, 329 noten.
4 Se Leffler, Tidskr. for Filologi, N. R. II, 169 not och min uppsats i
Beiträge VII, 439. Om Pauls i någon mån afvikande mening se
Bei-träge VI, 107.
5 Det förtjänar anmärkas, att h är intervokaliskt äfven i förbindelsen
-hiv-, då ju det urnordiska w är vokal, medljudande u. Häraf
förklaras, att brytning ej inträdt i *séhwa (fsv. sea) o. d. fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
