Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
ffris. fe \ men fhty. f åh och fao samt fsa. f åh. Den fhty.
formen med h synes vara fullt säker och urgammal. Gro^’III, 430
ansätter ett ,,/OÄ, fdhi" och har många och gamla exempel
med Ä. Så träffas i Hildebrandslied dat. plur. föJiém (så
accen-tueradt hos Braune, Al th och d. Lesebuch s. 78), hos Tatian
ofta nom. pl. föhé (så accent, i Sievers Tatian), men ingen form
utan A, i de s. k. Keronska glosorna likaledes acc. pl.fohe, o. s. v.2
Dess utom finnas emellertid i fhty. äfven formerna fao, få, hvilka
utgå från stamformen fawa- (se not 2 här nedan), så att i fhty.
båda formerna fauha- och fawa- kvarlefva. ^ Fsa. har/a/&
(nom. sing. faho l gång i Héliand, båda handskrifterna, g. pl.
fa-kora l g. i God. Gott.), som väl står för foh med den i fsa.
stundom förekommande växlingen mellan å (af au) och å, hvarom
helt afvikande uppfattning af dessa företeelser, P.-B., Beitr. VII, 164f,
har jag ej kunnat ansluta mig]. Sievers, Ägs. Gram., s. 86 och 90
ansätter för stred och pred stammarne strauwo- och Örauwå-, hvilka
åtminstone ej kunna vara samgermanska (jfr fno. strå och p ra; det
af Sievers anförda fhty, drouwa synes vara en yngre form för drawa,
drowa, hvarom se Graff och Holtzmann, Ad. Gram. I, l :331). Sievers
har förut skarpt framhållit skillnaden mellan germanskt aw och auw
(se Jenaer Literatur-Z eitung f. 1876, nr 29).
1 Denna form står för *few- af *faw- (med vanligt ffris. e af d) liksom
ffris. stre för *strew, *straw\ jfr nyfrisiska (wangerogska) re, rå för
hrawa- (wangerogskan har ock sire; Fries. Archiv I, 100, 396).
2 Det är därför mycket vilseledande då FicJc, Vergl. Wb.3 III, 183
uppgifver: ,,ahd. fao, fö fl. faoer, foér, föhér, föwer".- Braunes AlthochcL
Leseb. har i gloss^riet blott ,,/d, älter fao (fl. föér), adj. paucus, wenig
(got. *faus, pl. favdi)," detta oaktadt Hildebrandslied fins i läseboken.
Pauls yttrande (P.-B, Beitr. VII, 167, not) om formerna med foh-i
,,Das h ist gewiss nicht dem c in lat. paucus gleichzusetzen, sondern
nur zeichen der silbentrennung, da kein anderer dialekt eine spur
davon hat", kan jag omöjligen godkänna. Dels har fsa. äfven Ä, dels
hafva inga analogier kunnat anföras för ett dylikt i vissa urkunder
genomgående inskjutet ,,silbentrennende" h. (Äfven Kögel, D as
Kero-nische glossar, s. 23 och Piper, Die Sprache undLit. Deutschlands
I, 280, fatta h som oorganiskt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
