Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
-genom inverkan från høgur blifvit hægri, hægstr. Jag medgifver
<dock villigt, att denna förklaring är väl konstlad.
Stamformen hau$o- träffas vidare i forngutniskan, där ack.,
sing. fem. hauga (i äldre laghandskriften felskrifvet huauga), samt
de från positivformen med g utgångna komparativ- och
super-lativformerna hoyghri och hoygstr l förekomma; i nygutniskan har
g inträngt i hela ordet hangar, haug, haukt. I forngutniskan
.träffas emellertid äfven former af ordet utan g, nämligen haur,
nom. sing. mask., hau, nom. sing. fem., och haut, nom. sing. neutr.
(hvardera formen en gång]; haut dock äfven som adverb en gång),
samt kompar. hoyrin och superi, hoystr (hvar sin gång). Dessa
former äro svårförklarliga. Följande försök till deras tydning
synes mig vara antagligt. Alst har i böjningen former med
haw-(af hawé-) samt med haug- växlat. Så har man fått dels ett
*hár, *hå, *hátt, ack. *hawan, *hawa, *hátt, dels ett *haugr, *haug,
*haugt. Från denna senare form har diftongen trängt in i *hár
etc., men ännu icke g*\ så har man fått haur etc. som
kompromiss mellan *kár och *haugr. Denna utveckling har väl
un-derhjälpts af formerna med bibehållet liaw-, till hvilka ju en
nominativ ’haur låg närmare än *Aár. Bredvid det så nybildade
haur har emellertid *haugr fortlefvat. Sedan har steget varit
lätt till envälde för formerna med haug- (i yngre laghandskriften
träffas ock neutr. sing. hauchf). Af intresse är, att denna
gradvisa utveckling också lemnat spår efter sig i fda., där neutr.
1 Båda hvar sin gång. Dess utom l gång ett felskrifvet hoypri, väl för
hoygri, samt l gång ett från hoystr ändradt hoygstr. Om formerna af
hög i fgutn. se Söderberg, F örn gutnisk ljudlära, s. 23, not. 2
(och s. 43, n. 2).
* Kompromissen har här medfört inträngande af rotvokalen från haugr
till *Mr, medan åter i de s. 282 anförda norska dialektformerna
det är den slutande rotkonsonanten, som inträngt från haugr till hår
(hvaraf håg etc.). Den ena utvägen är naturligtvis lika möjlig som
den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
