Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några anmärkningar om Rökstensinskriften (Gustaf Rundgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
dän, att minnesvårdens verklige skapare är anonym, men att han
utgifvit den för att vara rest af sagohjälten Våmods fader Varinn,
och båda forskarne hafva dessutom varit öfverens om åsigten,
att de på stenen omtalta bedrifterna afse Våmod.
Jag skall tillåta mig att framställa en afvikande mening.
Inskriftens början lyder enligt Bugges läsning:
af t uamfcp sia ni a runaR pafi : - in uarin fapi fapifí af t
fái-hian sunu -
Till Våmods minne stå dessa runor, men Varin, hans fader,
lät rista dem efter sin åt döden vigde son.
I trots af de åberopade isländska exemplen, som visserligen
äro af liknande, men dock med afseende på tidsomständigheter
och kulturförhållanden ingalunda analog art, förefaller det
tämligen osannolikt, att dessa ord skulle innebära ett afsigtligt
falsarium. Om den, som rest minnesmärket vid Eök, velat
därigenom sprida glans öfver sin ätt eller sig själf, - och i likhet
med hvad Bugge och Leffler synas göra, måste man väl
förutsätta någon dylik afsigt - så har detta ändamål snarare
motverkats än befordrats genom ett sådant bedrägeri. Hade han
underlåtit bifoga den falska uppgiften om Varinn såsom stenens
upphof, skulle han haft friare händer att framhålla sambandet
mellan ätten och hjälten än nu, då det antagna förfaringssättet
måste lägga vissa band på framställningen och bland annat
hindra honom att föreviga sitt eget namn, såsom den där rest
stenen.
Ser man på de närmast i texten följande, berättelsen om
bragderna inledande, ord, hvilka enligt Lefflers af Bugge godkända
förslag lyda sakum mukmini paf = låtom oss förtälja ett
folkminne, så tyckas deras innehåll ej heller passa i stycke med
antagandet af ett falsarium i näst föregående mening.
Upplysningen, att det här är fråga om en folktradition, borde nämligen
den akta sig att lemna, som vill bibringa andra den meningen,
att hjältens egen fader rest vården. Åtminstone har den gamle
Östgötahöfdingen härvid fallit ur sin rol fortare, än man kunnat
vänta af den, som funnit på en sådan slags mystifikation, som
den här förutsatta.
Tydligt är, att det fantastiska i inskriftens innehåll, såsom
Bugges mening väl ock har varit, får sin enklaste förklaring ur
den grund, att. det redan fore affattandet i runor varit till i
sagoform. Men däraf följer ej med nödvändighet, att hela
inskriften bör ur denna synpunkt betraktas. Stenens ofvan
citerade begynnelsemening innehåller i och för sig ingenting
fantastiskt. Det är också min tro, att den bör tagas såsom en del
för sig, att den liksom så många andra runinskrifter af liknande
innhålle helt enkelt konstaterar en verklighet, - här att Varinn
jrest minnesmärket öfver sin son Våmod -, men att däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
