Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner ordets etymon. Nasaleringen är förlorad i genitiven áss
(öppet å) hans, utan tvifvel i följd af vokalens förkortning.
c) enstaka fall, såsom gra’la grannéliga, alldeles, gråkka
(slutet å) liten gran o. a.
4. Där redan i urnordisk tid en nasal omedelbart efter en
vokal bortfallit med förlängning af denna senare1, kvarstår ännu
i dag uti målet den nasalering, som hos vokalen verkats af
nasalen fore dess bortfall. Exempel äro:
a) i slutljud (jfr Altisl. gramm. § 220, 3 och § 104): då*
(öppet å; got. fan), då, frá’ (öppet å; got. fram2) från, å
(öppet å; Tjurköbrakteaten an) på, sia’ (öppet å) m. fl. former
(eg. "se-å"; s. Sv. Landsm. IV, 2, s. 154) se, prefixet
we’-(got. un-) o-, ack. m. twe3 (got. twans) två, ack. m. tri’we-3 (jfr
1 Där fornspråket icke har "ersättningsförlängning" hos vokalen, saknas
nasalering i det nuvarande målet, t. ex. fið (Sv. Landsm. IV, 2, s. 46
har tryckfelet fid; isl. fiðr) finner, ised (isl. seðr jämte det vanliga
senn; troligen ursprungligen identiskt med got. sinps gång, jfr isl.
sinn) isänder, åt gången, dorer (slutet å\ jfr isl. aðrer, gOrom) andra,
driJcka (isl. drekka) dricka, bått (slutet å; isl. b att) band (pret.), såpp
(slutet å; isl. svoppr) svamp.
2 Enligt 3, a) ofvan kan frá’ också motsvara fsv. frän (lika väl som
fsv. frá), som jag antar ursprungligen hafva varit prefixform fore
dental (fra däremot fristående partikel).
3 Diftongen u’e’ är påfallande. Mot isl. två; prjá’ skulle i målet
regelrätt svara twå; trid’ (båda med öppet å). Då ue är den regelbundna
representanten för isl. o, o (sällan vo), så borde målets former i isl.
heta *to’ (detta fremgår också af Orsamålets to; Moramålets to), *prjo’.
Detta *to" (efter hvilket *prjo" kunde vara en analogibildning) stode
naturligtvis regelbundet för äldre *føo* och vore ett gotiskt *twons.
En dylik form vore icke orimlig. Den urgamla dualen *dwo (lat. duo,
gr. ðúu)) bör, då den i urgermansk tid antar pluraländelsen -ns, just
uppträde såsom *twons, och got. twans, isl. två hafva sedan äfven
i fråga om vokal anslutit sig till pluralerna, t. ex. got. fans, isl. på
och got. blindans, isl. blinda. Jfr sådana analogibildningar som isl.
ack. sg. f. på för *po (got. po) efter blinda o. d. (Altisl. gramm. § 138,
anm. 1), dat. (instr.) sg. n. hvi, p(v)i før *hvá, *pá (got. hwé, pe) efter
o. d. (Altisl. gramm. § 144 anm.) och nom. sg. f. sú för *sô
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
