Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
om, har emellertid denna dialekt fullständigt uppgifvit
nasaleringen i sådana fall, där nasalen bortfallit redan i urnordisk tid
eller ännu tidigare. Så t. ex. heter det, utan minsta spår till
nasalering: da då, i i, övat ovett, på på, gås gås, ås ås, lås lås,
Ms (t. banse) bås, fös ladugård; fö få, jet valla, rå vrå. Däremot
uppträder nasalering, där en ännu i isl. befintlig nasal senare
bortfallit, t. ex. Ao’hon, mi’ min (fem., isl. min), di’ din (fem.), si’ sin (fem.),
a’ henne, honom, no’ nu (väl = isl. núna), so’ så (isl. svána), da’
där (isl. ðarrøa), hi’ här (isl. hérna) samt i flere ändelser af den
artikulerade substantivböjningen, t. ex. dat. bori’ (isl. borðeno)
bordet, nom. börtja’ (isl. bJQrkeri) björken o. d. Under sådana
omständigheter är det föga rimligt, att målet uti två ord ga’ gå
och sta’ stå, skulle hafva bevarat en nasalering af urnordiskt
datum, framkallad af infinitivens forna ändelse -rø; detta så mycket
mindre som dalmålet har, utan nasalering, gå (slutet å *) och stå
-(öppet å). Någon antaglig förklaring på den besynnerliga
nasaleringen i ga’, sta’ kan jag emellertid icke för tillfället åstadkomma.
Jag öfvergår nu till en kortfattad redogörelse för
nasalvo-kalernas förekomst i några af de älsta fornsvenska (och
fornnorska) runinskrifterna.
III. Rökstenen (se Bugge, Antiqvarisk tidsskrift för
Sverige, V, l ff.), kanske den älsta af alla runstenar med specifikt
svenskt språk, har nasaleradt a2 uti nästan alldeles samma
ställningar, i hvilka nasalvokaler uppträda uti dalmålet och -
enligt Sn. E. - uti fornisländskan och fornnorskan; nämligen
uti följande fall:
1 Denna vokalkvalitet är däremot högst påfallande och skulle regelbun
det motsvaras af isl. p eller au! Hör den ursprungligen hemma i l
pl. *gym och har därifrån lånats i öfriga former?
3 Om öfriga nasalvokaler upplysa runinskrifterna naturligtvis intet, enäi/
blott a har särskildt tecken, då det är nasaleradt. Emellertid torde
väl samma regler hafva gält för öfriga vokaler som för a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
