Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
mands och alt hade stöt- och stämton, och intet skäl fanns till
att detta uttal skulle förändras i månd, al, så påverkade dessa
ord så resp. mands, alt, att äfven de bibehöllo sin stöt- och
stämton på n, l, ehuru den ljudlagsenligt skulle hafva försvunnit
liksom t. ex. i høns, halt. Nu förstår man äfven, hvarför H.
uttalade adj. neutr. vildt med, men subst. vildt utan stötton: i det
förra ordet uppehölls den, äfven som stämtonen på l af analogien
med adj. i mask. vild, under det att substantivet vildt (villebråd)
följ de den vanliga regeln. Ehuru endskjønt oftast saknar stötton,
kan det dock stundom erhålla den (se s. 45), påverkadt af adj.
skjøn, skjønt. Med här afhandlade förhållande kan i viss mån
jämföras, att man i nysv. ofta uttalar en dags hvila etc. med
g-ljuå och långt a i dags (emedan det anslutar sig til dag), fastän.
dags i huru dags? alltid har Ä-ljud och kort a (huru däks?):
känslan af sammanhörigheten med dag har här försvunnit.
I verbal-former sådana som part. dømt och imperf. gält
förklaras stäm- och stötton genom påverkan dels af andra former
af samma verb med betonadt m, 1: dømme, dømmer, døm; gjelde,
gjelder, gjeldet, dels af andra likartade participier och
imper-fekter med stötton. Dømt har påverkats af ført, kjørt, fnyst,
gjort etc. etc. med lång vokal och därför mottagliga för stötton.
Gält (af gjelde) har påverkats af smald (af smælde), hang (af
hænge), fornam (af fornome), qvad (af qvode), Mång, gav etc.
etc., alla med stötton. Då hjelpe, synke i alla former hafva
tonlöst ljud efter Z, ng, hafva imperf. hjälp, sänk bibehållit
stöt-och stämton ensamt genom analogi-inverkan från andra
imper-fekter smald, hang etc. Stöttonen uppfattades såsom en
integrerande del i dessa böjningsformer och bibehölls därför, så ofta
det var möjligt.1 Af liknanda orsak har stöttonen bevarats i
1 Häremot strider det naturligtvis icke, att stötton saknas hos Høysgaard
i imperfekter sådana som brast. Ty i dylika ord har den aldrig
funnits, och den kunde icke åstadkommas, med mindre att man skulle
göra s betonadt, d. v. s. frambringa ett i språket för öfrigt icke
användt ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
