Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Senare sammansättningsleden kan få fortis, då det
sammansatta ordet är a) ett substantiv: tvåstafvigt: Husgud, Brudgom
etc., trestavigt: Vandstrømme, Brendoffer etc. Äfven
ursprungligen utländska ord kunna erhålla denna akcentuering: Jomfru,
Jomfruer, Aarsag etc., och den kunde användas också af
tvåstafviga ord på -dorn: Mandom, b) ett adjektiv: tvåstafvigt:
trofast, rætviis etc., trestafvigt: stoermotdig, ildsindet etc.
Alvorlig kunde på denna tid få fortis så väl på första som på andra
stafvelsen; nu har det enligt Grundtvigs Haandordbog fortis på
penultima.
Det är troligt att (åtminstone en mängd) andra sammansatta
substantiv och adjektiv, hvilka äro bildade som de hos de
citerade förff. anförda, kunde hafva fortis på senare
kompositionsleden.
Af de citerade ställena framgår, att fortis mycket ofta i
samma ord fakultativt kunde hvila på första eller på andra
sammansättningsleden. Enligt Pauelsen hade de af honom anförda
tvåstafviga orden hällre akcentueringen –h - än–––, och
härmed stänimer Pontoppidans uppgifter i viss mån öfverens,
enär enligt honom bland tvåstafviga ord blott de med u-
börjande (utom de på be-, er-, for-, ge-) få akcentueringen––-1–,
under det att han låter många trestafviga få (uteslutande) denna
akcentuering (––-1– ~). Detta harmonierar väl med den
tendensen i nysvenskan, att ju längre ordet är, desto hällre får
senare kompositionsleden fortis. Sannolikt är dock, att äfven
trestafviga ord med första kompositionsleden enstafvig (oftast) äfven
kunde få fortis på första sammansättningsleden, då detta är
Pauel-sens mening om de af honom i Synopsis 69 anförda orden, och
enligt honom denna akcentuering skall vara den "riktiga" i
modsige, tilbyde etc. (Prosodia 381).
Det är troligt, att äfven när första sammansättningsleden
var mer än enstafvig, fortis i äldre danskan kunde hvila på
senare kompositionsleden, åtminstone i vissa ord, där detta icke
längre är möjligt enligt det nuvarande språkbruket, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
