Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
adjektiv på -ig, -lig, ~en, -et, velvillig, bredskuldret etc.) för
närvarande vinner terräng i språket. Om1 denna uppgift är riktig,
kan förhållandet förklaras på så sätt, att orden från gammal
tid fakultativt kunde använda stöttonen på grund af fortis läge
på senare kornpositionsleden under en äldre tid (i ord på -lig,
-ig torde, såsom vi sett, redan af gammalt stöttonen hafva varit
mycket använd), men att under sista tiden bruket af stötton
blifvit allmännare genom påverkan från sådana ord, som
uteslutande använde detta uttal (ord med senare kompositionsleden
enstafvig: mørtceblaa etc.2, gruppen betale, urolig etc. med fortis
på andra kompositionsleden, verbalafledningar på -else, -(n)ing
etc.). För øfrigt är det naturligtvis möjligt, att stöttonen
uteslutande genom analogi-inverkan kunnat intränga i någon
ordgrupp, som urspr, hade fortis blott på första kompositionsleden,
men detta torde vara svårt att ådagalägga.
Jag har i ett par ofvan afhandlade frågor icke kunnat
ansluta mig till de åsikter, som blifvit uttalade af två danska
forskare. Om, såsom jag tror, jag sett dessa danska akcentfrågor
på ett riktigare sätt än de, beror det delvis därpå, att jag
genom mina undersökningar om svensk akcent haft tillfälle att
anställa jämförelser mellan svensk(-norsk) och dansk akcentuering,
att således min synpunkt i viss mån varit vidsträcktare. Å
andra sidan är det möjligt, att något fel kunnat insmyga sig i en
eller annan detalj af mina här framställda undersökningar, sär-
1 Det torde nämligen i allmänhet vara ganska vanskligt att med visshet
konstatera dylika till- och aftagande bruk i det bestående språket.
Därtill fordras nämligen, utom ett utomordentligt minne, noggrant
iakttagande af språket under åtminstone ett par årtionden.
2 Då Høysgaard har stötton på ultima af dylika ord, är den i dem utan
tvifvel tillräckligt gammal, för att den skulle kunnat bidraga att
meddela stötton at penultima af bagtanke etc. En annan fråga är,
huruvida stöttonen på ultima af ord sådana som mørJceblaa är jämförelsevis
ursprunglig, eller huruvida den icke dit öfverförts genom påverkan af
blaa etc. Jag vill icke yttra någon bestämd mening härom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
