Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han ock hon (August Schagerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
há(na) bildades efter pron. så? Är det troligt, att dat.
mask. hánum, honum skulle ha ackus. fem. håna, hona att
tacka för sin uppkomst?
3) Man har svårt att tro, att icke något samband skulle
förefinnas mellan isl. hón, honom ock fsv. hon, honum, hvilka
senare antagas icke vara påvärkade af w-omljudet.
Slutligen har I. Flodström egnat några ord åt frågan i
Nord. Tidskr. f. Fil. N. E. VI, s. 58 f. Under förutsättning
af att ai i got. jains vore tecken för diftong, hade F. först
trott, att isl. hann uppkommit ur jains, att det sålunda var
en biform till enn (analog med naMvarr jämte neMvarr]
samt att dess begynnande h upptagits från
pronominalstammen hi, hvars betydelse det nybildade pronominet öfvertagit.
Numera öfvertygad om, att ai i jains betecknar kort e-ljud,
säger F. sig ej längre hålla på denna förklaring af hann, men
likväl fortfarande tro på sambandet mellan detta ord ock
jains, därvid anslutande sig till Bug g es tolkning af adverben
handan ock handar i Nord. Tidskr. f. Fil. N. E. III, s. 262 f.
Där uppfattas dessa ord såsom rotbesläktade med got. jains,
ock en grundform *jendana antages genom mellanleden *endan,
*eandan, * jandan ha utvecklat sig till det isl. handan. Så länge
man likväl ej kan anföra någon analogi till stöd för den
egendomliga öfvergången af uddljudande .;’ till h, torde denna
förklaring få anses obevisad1), ock därmed sambandet mellan
hann ock jains tvifvelaktigt.
Då detta pronomen så länge ock så envist trotsat alla
*) De ifrågavarande adverben synas mig utan svårighet kunna förklaras
på ett annat sätt. Sievers har i Beitr. IX, s. 567 f., med hjälp af mht.
jener ock några ägs. former uppvisat tillvaron af en forngermansk
stam jana, jani; af denna bildades inom de nordiska språken adverben
* andan, *’andar, hvilka sedermera fingo ett förslag af h genom analogi
med andra adverb, t. eks. isl. héðan (obs. sammanställningen fyrir
handan - fyrir héðan), hingat, higat, hegat, hinnig, hinsig, hindar,
got. hindana, samt genom en folketymologisk anslutning till subst.
(jfr sådana uttryck som till beggja handa sér, á tvær, báðar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
