Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
ning: två hiifvudbetoningar och en svagare biton kunna
helt naturligt aldrig framkalla en tretaktig rhythm, enär den
svagare betoningen aldrig ensam kan fylla en takt, och just
det förhållandet, att en stafvelse vid versens naturliga och
okonstlade uppläsning visar sig hafva en svagare betoning,
nödgar att inrymma denna stafvelse i samma takt, hvarest
en starkare hufvudbetoning har sin plats. Lika litet har det
lyekats Rose 11 berg att uppvisa några málaháttverser med tre
"lige vægtfulde" betoningar1, och dermed faller alt stöd för
theorien om ett tretaktsystem. Då han vidare måste medgifva
tillvaron af tvåtaktiga versrader i málaháttstrofen, så kan
från hans ståndpunkt denna blandning af "tre- og toleddede
Versu, som utan all ordning kunna omvexla, icke nöjaktigt
förklaras eller åt minstone icke uppställas som ett särskildt
metrum, hvarest ett visst system blifvit genomfördt.
Slutligen medför ock det fullkomliga förbiseendet af qvantitetens
och stafvelseantalets betydelse en oriktig uppfattning af
åtskilliga andra hit hörande förhållanden, hvilket är
öfverflödigt att här närmare angifva.
Efter utgifvandet af Rosenbergs afhandling finner man.
under loppet af flere år litet eller intet af intresse på den
norröna metrikens område. På det första Nordiska
Filologmötet, som hölls i Köpenhamn 1876, meddelade emellertid
S. Bugge några iakttagelser angående versslutet i málaháttr2.
Han ansåg sig vid en undersökning af Atlamál hafva funnit
fyra bestämda regler: att versraden aldrig slutar på stafvelse
med hufvudton, att antingen penultima eller antepenultima
1 De exempel på sådana versrader, som anföras i Nord. Univ. Tidskr.
VIII, 3, 47-48 och i Nordb. Aandsl. I 393, äro tvåtaktiga lika så väl
som alla andre málaháttverser.
2 Uti en samma år i Zeitschr, f. Deutsche Philologie VII tryckt
uppsats om Hamðismál säger Bugge, sid. 386, att denna dikts
ombildning visar sig äfven i den metriska formen derigenom, att
versraderna ofta erhålla tre höjningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
